Lantligt. Idylliskt. Harmoniskt. Samverkande.

Innan jag kom fram till "Dictator" (förra inlägget) hade jag avverkat en härlig sväng bland slingriga vägar öster om Sankampaeng, högt uppe i bergen.

Märkligt, nu måste man klicka på en och en bild för att få större storlek.

Första stoppet vid en grupp som tillverkade dekorationer av bananblad.

Vid en fyrvägskorsning fick jag hjälp av en man som klev ur sin fina bil och sa att via "den vägen" kan man komma fram till stora Highway, fast du får nog fråga dig fram, tyckte han.
Jag drog iväg, på betongvägen som blev till grus/jordväg. Förbi en golfbana under konstruktion, till så småningom bättre asfaltvägar. Kände igen mig (från tidigare cykel- och bilturer) och behövde aldrig fråga. Pratade ändå med vänliga, trevliga arbetare vid vägkanten. Dels en familj som hade skördat någon grönsak, möjligen gurkor. Och senare ett arbetslag som sköljde säckar med ärt(?)växter, kanske tamarind, för vidare transport med bil.

En charmig liten knatte stal föreställningen från detta paret, som packar grönsaker.

-"Det var på tiden att ni hjälper till".

Arbetslaget tar hjälp av en bevattningskanal att skölja sin skörd.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Så klart att det blev en fika också, hos Johns Hut, Ban Huay Kaew, utefter väg 3005. 



Samma risfält strax efter fikat.

Hos Chiang Mais Dictator - i gott sällskap

Här är stället man ska visa upp sina fräcka bågar, eventuella spättor och vråliga bilar.
Som en katt bland hermelinerna hamnade jag där på hemväg från en 100 km runda med scooter.

Ett "måste-ställe" för knuttar på sina stora Harley Davidson. Tror nog att även BMW och Ducati är välkomna.

Jag tror att det är "Dictator" som äger stället. Han och några polare satt och kollade ett motor-Magazine när jag kom in och fick se en "meny" liggande på ett bord intill. Tog upp "menyn" för att beställa. Öppnade "omslaget" och såg då att det var en tablet computer. "Dictator" hade sett mitt agerande, kom upp leende och tog hand om sin minidator.

Från den officiella menyn beställde jag en riktigt god Fish Steak med pepparsås.
Nyfiken som jag är gick jag runt bakom kaféet och snabbt kom en man fram och visade vad han höll på med. Han importerar antika bilar och mekar ihop dem till körbara rariteter på thailändska vägar. Pågående objekt är en slags Ford från 1931.

Själva kaféet heter COFFEE TERMINAL och ligger öster om Doi Saket på Highway 118. Sajter på thai här (Facebook) och här, med en klickbar Nostra-karta.

Min svart/röda scooter i gott sällskap.

Dragplåster "Ögonsten".

Mekanikern med en Ford från 1931 Ett nytt krutpaket(?) monterat högst upp (bakom kylaren).

En annan antik bil. Med motor från Canada! (Kan de' va' nå't, S-E?)

Syns tydligt från Highway 118. Kommer man från Doi Saket måste man fortsätta förbi och göra en U-sväng.

Loy Krathong - dunderfinalen

Efter två lite avslagna festivaldagar med regn släpptes det loss ordentligt finaldagen.
Går inte att beskriva med text, om man inte är snudd på Nobelpristagare i litteratur.

Men för att ändå ge ett liten hum om hur det går till så föreställ dig följande axplock från svenskt firande:
Utgå från student-corteger, lägg till stora mängder av (jul)dekorationer, (påsk)smällare, (nyårs)fyrverkeri, (midsommar)firande,
(invandrar)karnevaler, trängsel och trafikkaos; ta bort fylla och bråk.

Ooops! något måste fixas till. Och det fanns gott om tid, deltagarna samlas långt innan paraden ska starta.

I väntan, och på gång.

Två av varje . . .

Snitslad bana Thai style.

Dans LANNA style.

Mycket Kinesisk närvaro i sta´n, nu även med allvar i paraden.

En elefant rullade in, i naturlig storlek.

På paradgatan Thapae Road.

Plats för eftertanke.

Alla samsades på Iron bridge, likadant på Nawarat bridge. Bilar, mc, gångare, khomloyballonger, raketer och smällare huller om BULLER.

Ändå hittade man en "egen" plats.

Ja, den lyfter. Lyckan är fullständig.

Loy Krathong - en lugn variant

Några kilometer uppströms floden Ping (från Nawarat Bridge räknat) gick det lugnt och fridfullt till med firandet. Där finns ett parkområde med gym-redskap, och gympa till musik på kvällarna. Till Loy Krathong hade det byggts upp en stor scen. Regnet, som hindrade mig att göra ett tänkt besök, spolade nog bort en del av festligheterna onsdag-torsdag. Men fredag eftermiddag åkte jag dit och tog några bilder från stillsamma vatten.



Vid en skola intill hade man en egen Beauty Contest.

Tre skoltjejer med gemensam Krathong.

Denna familjen hade var sin, mamman plåtade (också).



Ny brygga snabbt på plats. Mamman tar selfie ihop med barnen.

Regnet hade ställt bryggor under vatten.

Prydnadsbåtar.

Nu tändas åter ljusen . . .

. . . inför Loy Krathong.
Tänkte först skriva i   . . . Min lilla Stad, och länka till den låten. Men den var så sentimental och texten passar alls inte in på det färggranna, sprakande firandet (av Loy Krathong) i Min Lilla Stad. Än så länge stillsamt dock. Raketer och fyrverkeri når sin kulmen torsdag den 6:e då det är fullmåne. Parader med fantastiska skapelser och kreationer tre dagar i sträck, med den största på fredag. Alla med utgång från Thapae Gate.
De som vill ha lugnt firande beger sig till ett avlägset vattendrag med sina krathonger eller till tempel som har egna arrangemang. Wat Phantao rekommenderas varmt.

Utställning med lanternor verkar lite sparsammare i år, eller så har inte allt kommit på plats i skrivande stund. Nytt dock är belysta lanternor utefter hela Thapae Road och vidare in mot Provincial Office (nära US Ambassy) dit de två avslutande paraderna går.

Två dagar kvar tills månen blir full.

Fotoutställning nostalgiska Biografsalonger

Som omväxling till allt ståhej kring Loy Krathong ett tips; Lanna Architecture Center som tillhör Faculty of Architecture Chiang Mai University är en gammal vacker byggnad i sig. Just nu pågår också en utställning med bilder från gamla nedlagda Biografsalonger i Sydostasien.
En fanatiker har gjort en fantastisk research i ämnen, kan du inte se utställningen så finns en del samlat här. Efter lite mer egen research hittade jag salonger från Thailand här.

Byggnaden byggdes omkring 1890 och har nyligen restaurerats. Den ligger på Rachadamnoen Road (Sunday Walking street), vid korsningen Phrapokklao Road. Templet Wat Chedi Luang är ett tydligt riktmärke från byggnaden.

Affisch inne i områden, affischer finns också vid ingången. Wat Chedi Luang och Phantao i bakgrunden.

Biograf från Laos.

Biograf SCALA, Bangkok. Den enda kvarvarande fristående biosalongen i regionen.
 

Närliggande templen ur en annan vinkel, från staketet till andra våning.

Återanknytning till Loy Krathong. Wat Phantao har speciellt firande med en massa ljus i tempelgården, och pappersballonger (Khom Loy).

En biograf som jag inte hittade bland utställningsbilderna är en från Chiang Mai, korsningen Chang Klan / Sri Donchai, mittemot Pantip Plaza. Den gamla vackra fasaden till den biografen täcks nu med annonsaffischer, där även bloggen fått en gratisannons.

På kvällen skiftar budskapet färg. Omvärlden kommer till Chiang Mai, Thapae Gate.
 

 

Så här såg den ut när det begav sig.

Och så här ser en drömsk framtid ut.