Vietnam - utgångspunkt Haiphong

Direktflyg Bangkok - Haiphong är ett smidigt sätt att ta sig till norra Vietnam.

In för landning Haiphong.

Haiphong är en betydande hamnstad, cirka 100 km från Hanoi. Efter huvudstaden och Saigon landets tredje största stad med över 2 miljoner innevånare.

Modern nybyggd flygplats med lite trafik, alltså smidigt med immigration. För svenskar (och flera andra europeiska länder) gäller resa till Vietnam utan visum för vistelser upp till 15 dagar, men man bör/ska ha utresebiljett.
Jag hann med en runda i hamnen och några promenader på de breda boulevarderna till restauranger och några av de oändliga kaféerna.

Stockholmsbesök i Haiphongs hamn.

Smidigt att därifrån ta sig ut till Halong Bay, Hydrofoilbåten tar knappt en timma till Cat Ba Island, som är mellanstation till övärlden men också värt några dagars besök. För beachdiggare kanske ännu längre. Mer om det i nästa bloggginlägg.

När jag rekognoserade färjeläget (på gångavstånd från hotellet) och såg alla dessa arbetande kvinnor fick jag till slut klämt in en man för att balansera upp lite grand.

Hann också med en tur med lokalbuss 20 km till stadens beach, Bo Son.

 En stor bro är under byggnad.

Den ska inte gå hela vägen till Cat Ba, med kommer korta tiden.

Tjuvtitt Cat Ba Island, Halong bay

Första veckan i Vietnam ger mersmak.
När jag kommer hem har jag över 300 bilder att redigera. Här några i "råformat" från mobilkameran.

MC till Cannon Fort, 177 m.ö.h. Alldeles ovanför stan. Användes under Amerikakriget.

Havsutsikt mellan två beacher.

Wat Phraphutthabat Si Roi

Lång dagsutflykt med scooter till ett tempel, kan det va nå't?
Både resan och själva tempelområdet var väl värt den cirka 50 km långa scooterturen dit. Och något längre tillbaka, på små omvägar för att undvika snabbrusande trafik.

Kompisar hade varit där förut och berättat hur fint det är. Men inget om att vägen var så våldsamt brant. Det blev en spännande hisnande färd genom serpentinkurvor och på smala åsar där man kunde ana dalgångar hundratals meter nedanför. Allt som allt en underbar tur.

 Först frukost vid läckra Blue Café, Mae Rim.

In på genvägen till vägen som går till Pai och Mae Hong Son.

Kolla först risfälten som har leriga förra gången.

 

Efter ca 17 km på den vägen, 18 hiskeliga km till templet. 

Stannade till vid ett annat tempel, där jag träffade en vitklädd kvinna.

En engelskspråkig thailändsk nunna från Köln, Tyskland(!), som gillade hundarnas sällskap.

Hundvalpar vid första templet.

Bra betongväg hela sträckan, men ruggigt kuperat.

Framme, första synen visade sig vara ett nybygge i området.

Bonuslön för mödan, ett café och restaurang.

Men ett kraftigt åskregn höll på att omkullkasta planerna.

Regnet gick över på en kvart och jag såg det gamla templet, dock inte Buddhas omtalade fotspår.

Hej då, portalen vid nya tempelområdet.

De 18 km tillbaka på betongvägen tog 1 timma ! Visserligen med två fotostopp, men långsamt gick det.

Nere på slätten korsade jag Highway 107 ( med en u-sväng),

likaså med Highway 1001 till småvägar via MaeJo Universitet och floden Ping.

Innan Mae Jo dök denna naturfenometet upp.

Cricket Sixes - 20% cricket, 80 % skoj

För trettionde gången i Chiang Mai. Världens största amatörtävling i cricket.

Har ingen aning om vad det går ut på, men kul att kolla. Många personligheter bland aktörerna.
WOMBATS blev mina favoriter, för pondus och dress.
Att de var sponsrade av Red Lion pub (vars ägare jag åker med och kollar stadens fotbollslag) såg jag vid fotoredigeringen.

Arrangemanget håller på til lördag 6 april, vid Gymkhana Golf course.

Väl värt besök om du är i trakten.

Flera lag från Chiang Mai och mycket internationell, från Australien, Nya Zealand, Bahrain, England och ett finskt team (som visst hade rätta färgerna i lagtröjorna men nog bara en finne med i laget).

Tvillingskägg?