SAMOENG LOOP med kaffe, rislunch, relik och vyer

Molnigt hela tiden, regnet hängde i luften. Men jag chansade, och det höll.
Tills Mae Rim. Där kom ALLT regnet på en gång.
Innan dess härliga upplevelser med scooter de cirka 100 kilometerna som Samoeng rundan innebär.

Första stoppet kaffe hos BANNOK Coffee. De rostar sitt eget kaffe. Dessutom serveras mat i stora mängder, framför allt på helgerna då det är fullt med folk. Speciellt att sitta i vattendragen och plaska med fötterna medans man äter och dricker öl.

Samtidigt som jag fikade i denna goa miljön gjordes ett reportage till ett Bangkok-magasin.

Reportrar och fotograf provsmakar. Snart tryckt i ett magasin i Bangkok.

Fortsatte och svängde in till Ban Pong.

Där förbereder man en stor tempelceremoni 1-3 september.

Vad tempelkatten ska ha för uppgift i ceremonin vete katten.

Inte så lång sträcka men det var hög tid för lunch. Likt fikat, i härlig omgivning.

En skylt med Location lockade in mig på en mindre väg, som tog slut vid ett tempel.

Och där, en förhistorisk relik(?), vaktad av en krigare i cement.

Och så utsikt, utsikt och utsikt . . .

KattFika. Skörd. (after) Lunch. Lera-fotboll. Cykeltaxi.

Tre dagars ärenden inför förnyat 1-årsvisum har hållit mig borta från cykelmotion. I dag söndag kom jag äntligen iväg. I kända marken runt SanSai och Mae Jo (ändå åkte jag fel 3-4 kilometer), det var felkörningen som gjorde att det blev över 60 km, 63 närmare bestämt.

Dagens sammanfattning i bildformat;

Far och son hjälptes åt med skörden av denna grönsak,

som används till sallader, bland annat Som Tam.

Kattkaféet i Mae Jo har sju katter, alla från olika delar av världen.

Lejonkungen.

Snövit.

Ett sådant initiativ i "ödebygden" måste ju uppmuntras.

Det blev lunch, 55 baht.

Av detta "stilleben" fick jag med mig Rambutan-frukten som färdkost.

Denna huskatten höll till i det fria.

Direkt efter lunchen fortsatte jag cykelmotionen,

andra utnyttjar lunchpausen på sitt eget sätt.

Efter regn kommer . . . LERA. 

Fotbollsturnering vid Mae Jo University.

Här är fotografen som mitt i gatan (Thapae Road) står.

Ett 30-tal cykeltaxi (samlor) förde Italienare till Wat Chedi Luang.

Nybesök och återbesök hos konstnärliga "gömställen"

Inte så långt bortom turiststråk utefter en återvändsväg i utkanterna av Mae Rim ligger två konstnärsnästen, nära men oberoende av varandra.
Man ska nog vara thai för att känna till dem, eller upptäcktsresande nyfiken farang på scooter. Vi var tre svenskar i den senare kategorin på väg till ett helt annat utflyktsmål för dagen. Efter fika i Sala Café skulle vi fortsätta till Queen Sirikit Garden och dess Canopy Skywalk.
Men efter utsvävningen till kaffet körde vi in på ovan nämnda återvändsväg, och blev välkomna att gå husesyn på båda ställena. Det första var en stor samling bungalows med utsiktsplatser, (för tillfället torrlagd) swimmingpool, restaurang och på alla sätt rofylld miljö.
Fick en månad senare reda på att ägaren är Thai och bor i Stockholm, vi missade honom med en dag.

För nästan precis ett år sedan hade jag gjort en cykletur hit och besökt den andra konstnärliga hemvisten. Det kan du läsa och se här.

Det egentliga utflyktsmålet då? Mörka moln och regn gjorde att vi tog lunch med bara två kilometer kvar dit. Och där fick vi reda på att på grund av regn är vandringen bland trädtopparna avstängd. Det blev hemfärd i ösregn och den strapatsen kvar på "att-göra-listan".

Nya upptäckten.

Konstnären och ägaren i möte med Göte. Tack till Kenneth för bild. Rättelse; det var en hyresgäst jag träffade. Ägaren hade rest till Stockholm dagen innan.

Återbesöket.

Phrao - Chiang Dao loop

Weekend på två hjul, (med motor). Och med Kenneth som trevligt resesällskap.

Personligen hade jag tre mål med resan.

1. allmän nöjesutflykt.

2. Försöka hitta och återse risfält från förra årets flygfärd.

3. Upptäcka återvändsvägen bakom Chiang Dao.

Efter småvägar längs floden Ping norrut kom vi så småningom ut på Highway 1001 mot Phrao. När skogen glesnat ut och fälten öppnat sig tog vi in en väg till ett tempel. "Kanske är det stor utsikt där", var tanken. Mycket riktigt. En brant backe i omgångar och framme vid templet en vidunderlig utsikt. Och som bonus, kunde titta ner på fälten och punkt 2 på "att-göra-listan" var gjord.

 

Fälten har en ständig bevakare och åskådare.

"Fienden" kan luras tro att vaktstyrkan är större än en.

Och här kommer bilden (med textkludd) jag tog från ett sportplan juni 2016.

Tack till Kenneth, för bild.

Övernattning i Phrao, dit vi fick "dra på" för att hinna precis innan det blev mörkt.

På lördagen blev det safari bland risfälten norr om lantsortsstaden Phrao.

Som bonus på väg till Chiang Dao,

en nyupptäckt grotta som pyntats med minipagodor

och ska bli hemvist för mediterande nunnor.

Fräcka Rim Doi Resort blev målet för mellanmålet lunch. Chiang Dao Resort övernattning, dit vi kom i så god tid att punkt 3 på "listan" kunde avverkas, dock med tvekan skulle det visa sig. Jag har aldrig varit så koncentrerad under scooterkörning tidigare. Aldrig så försiktigt räddhågsen. Aldrig bromsat nerför på mycket. Och aldrig fått så ont i händerna av allt bromsande.
Vägen var brant, smal, delvis mycket krokig, med ojäm uppbruten betong och farliga möten.

In i "Sherwoodskogen", vägen fram till Chiang Dao Cave är bra.

Sedan, efter inträde till Natinalparken, en hiskelig väg. Svårt att återge i bild.

Det är så svalt året om i dessa trakter

att alla Resorter inte har a/c i Bungalows. Det räckte gott med fläkt.

Grottan hade vi både besökt tidigare. Men det finns intressanta föremål även utanför.