Sawan Narok (Heaven Hell) -templet i Mae Jo, (15 kilometer norr om Chiang Mai) har en speciell årlig festival. De firar Lanna Style HALLOWEEN.
Festivalen grundar sig på tron att spöken och själar reser sig från helvetet för att besöka sina släkningar.
Därför ordnas denna ceremoni för att ge vältjänster till själarna som lider i helvetet och mildra deras våndor.
Det sker varje års fullmånedag i det tolfte månvarvet enligt månkalendern. En dag som kallas Sip Song Peng Day. I år den 28-30 september.
På min rekognoseringstur (på cykel mellan regnskurarna) i torsdags pratade jag med en munk i templet som berättade att det finns fem olika skärseldar man riskerar att hamna i under inkarnationen om man inte sköter sig i jordelivet enligt Buddhas lära. Dessa fem hemska prövningar finns detaljerat utförda som skulpturer i en park intill templet, Se exempel från 2011 i Bloggen (mycket mer har uppförts och kompletterats sedan dess). Som motvikt finns också skulpturer som visar de ljuva "himmelska" livet.
Munken berättade vidare att detta templet tar emot föräldralösa och andra fattiga barn från bergsfolken i Chiang Rai. De kallas dek wat (tempelbarn), och går i skola anknuten till templet.
Årets stora begivenhet var en parad som skulle starta vid 3-tiden och dröjde och dröjde ända tills halvfem. Något mindre än förra året men med både spöken, vackra danser och lite allmänna grupperringar.
Att spökgruppen långt i förväg hade samlats vid ett stort kristet kors var bara en ren tillfällighet, men gav upphov till en intressant bild.
Som sagt, det blev lång väntan.
Under tiden blev det både fika och koll på andra motiv vid festplatsen.
Hantverk och Mor lam, det vill säga "rapping" på Nordthailändska.
Och jag hann med en thaifavorit i matväg;
Kaeng Hang Lay, en av cirka 60 olika maträtter som erbjöds.
Och så äntligen, PARADEN kom igång.
Slutsummering; Festivalen är så mycket mer än själva spökparaden.
All underhållning på kvällarna är nog än mer välbesökta,
men icke för mig, på scooter mörkrädd, utsänd för Bloggens räkning.
