Nu 48:e gången. Och sextonde gången (eller sjuttonde?, har i alla fall inte Bloggat om den år 2022) jag är uppe tidigt och följer förberedelserna med kameran.
Även om officiella starten är 08.30 så är deltagarna på plats flera timmar innan med möjlighet att fotografera lite mer i närbild.
Pluspoäng till gruppen med temat: SAN KAMPAENG NO BURNING 100 %
Jag tog scootern till Breeze Coffee, Hmongbyn halvvägs till Samoeng för att lämna foton på skolbarn från förra besöket. Kaféet var dock tillbommat, ägarinnan var nybliven mamma och har stängt en månad. Bilderna tog en annan kvinna hand om.
Längre fram skymtade jag en stor mängd kläder hängande på tork, stannade och gick in på en gård. En hund skällde, men orkade inte upp ur sitt viloläge. Jag markerade med kameran och de tillät fotografering med helt naturliga och oberörda miner.
Folken här i avkroken från stora Samoengvägen lever på jordbruk som de mödosamt odlar på sluttningarna.
Denna gången tog jag hela rundan bland bergsbyarna och kom fram till stora vägen på toppen, det som cyklister med tävlingsinstinkt har som KOM (King Of Mountain).
Lunchade på Mountain Corner Cafe (väldigt gott käk), med utsikt över Clay House Chiang Mai by Alplatel Resort, som jag uppkallat till "Hobbitbyn".
Dags för kaffe och jag svängde upp till Elefin Farm & Cafe. Men väldigt mycket trafik med turister på den smala vägen så jag svängde in till ursprungliga kaféet där några turister fick en rundvandring. De lämnade snart och jag fick tillgång fullt ut att fotografera elefanterna, två vuxna och två ungar varav en lekte och jagade en hund och en annan ville "äga" vattenbaljan.
Ungen fick snart sällskap vid vattnet.
Men behöll "herraväldet".
Kaffet tog jag strax efter, på The Doi Resort.
Fotona jag lämnade över.
Pampigt, storslaget och spektakulärt när en högt uppsatt munk ska begravas och kremeras.
Först hade jag fotograferat lite mer vardagliga motiv, som gratis hårklippning vid ploden Ping, blomsterodlare samt fågelskrämmor ute på nyplanterade risfält.
Det mesta fångade kameran i San Sai, begravningen inte långt från Mae Jo.
De höga spirorna med orange skynte högst upp syntes på långt håll. Den svanliknande fågeln ska efter kremering föra den döde till "himmelska" rike enligt tron.
Detta är tredje gången jag ser begravning med liknande prakt, och alla gångerna med Burmesiskt inslag bland deltagarna.
Och, for the record, Fika på Have A Hug. Lunch hos Tomtedottern på restaurang Puchai.
.jpg)
