Vid andra besök i fabriken, som ligger bara 6-7 kilometer från city, gick jag längre in i "mörkret". Senaste gången träffade jag chefen, som gav mig företagets visitkort. Av hans långa utlägg, på thai, förstod jag bara att fabriken hade funnits i 20 år.
Att det var tillverkning av Karbon, eller Carbon manganism, fick jag översatt (från visitkortet) på hemmaplan.
Vid några tillfällen tog jag porträttfoton, som personerna i fråga fick i retur vid nästa besök. Kul och uppskattat.
Första ögonkastet, dit ljudet visade vägen. |
När jag överlämnade bilden ovan (till han med svarta händer) blev denne killen totalt fixerad och intresserad. |
En vecka senare fick han sin egen bild.
Personalrummet. |
Ett annan oljud. En stor vält som dunkar fram och tillbaka när den finfördelar stoffet. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar