Inbjuden till privat antik förmögenhet

 I dag cyklade jag in i ett riktigt scoop!

Komma ut på cykeltur är inte en självklarhet nu för tiden, med krämpor i rygg och höfter och ständig farhåga att ischias ska komma tillbaka.
Men i dag med nyservad cykel och nya batterier till cykeldatorn kändes det som att det smittat av sig till kroppen också. Det blev 50 kilometer i lugn fart. Startade söderut, för frukost efter ca 15 kilometer och kaffe strax efter.
För att sedan hamna i dagens scoop.

Efter Ban Tawai åkte jag in på en stor öppen trädgård med planteringar och lekplatser. En man gav tillstånd att titta runt. Han hade kort berättat att ett av husen är ett privat museum med krukor från olika mycket gamla dynastier i Asien. När jag tittade in genom de stängda glasdörrarna kom han fram igen och visade mig runt i trädgården, pekade ut rariteter i form av gamla saker från Angkor Wat och åtta stora urnor vardera värda 1 miljon baht.

Sällsynta träd, tre-grenade i stammen. Dyra i inköp och hitforslade.

Två delar från Angkor Wat och två av de åtta 1-miljons urnorna.

 

Flera överraskningar

Plötsligt bjöd han in mig i en annan byggnad, som visade sig vara bostad för ägarinnan. En vacker kvinna i långt svart hår och vit dress stod på det skinande trägolvet. I all sin enkelhet utstrålade hon lugn och harmoni. 

Jag fick plåta fritt och sitta ner i finstolarna, där även en munk, från Karen Myanmar, uppehöll sig. Efter kort pratstund blev jag bjuden på kaffe, vid ett annat bord. Riktigt gott kaffe, med den söta kondenserade mjölken.

 

Skinande trägolv.

Gammalt kinesiskt porslin.

Ut på gårdsplanen igen, och nu skulle jag få se museet. En tjänare åkte i väg på moped och kom snart tillbaka med nycklarna till museebyggnaden.
Det finns stora mängder tusenåriga krukor och annat porslin. En del hittat på Mekongflodens bottnen.

Alla dessa skatter hade ägarinnans föräldrar samlat från över 60 år tillbaka. Då fanns inte samma restriktioner som nu och många behövde sälja för risfödan för dagen. Inte heller hade sakerna motsvarande värderingar som nu för tiden.

Någon i bekantskapskretsen har en guldgruva i Myanmar, som utvinner 60 kilo guld om dagen! För flera år sedan fanns, i en byggnad bakom museet, en stor guldindustri med hundratals arbetare som förädlade materialet, hitforslat från Myanmar och även gjorde specialtillverkade smycken av guld. 

Anmärkningsvärd är att kvinnan vill sälja hela anläggningen, inklusive antiksamlingarna och de stora robusta byggnaderna. Hon ägnar stor del av sin tid att meditera och om  försäljningen blir av vill hon flytta till Myanmar och fortsätta med meditation. Några fåtal prylar säljs till privata samlare. Men tidnings- och tvreportage är nobbade.
Kanske detta är det första mediet som visar upp de dolda skatterna?

Tilläggas ska att mannen som guidade, ursprungligen från Laos, och jag samtalade på engelska.