Trygg MC-färd i farlig regnperiod.

Den för risproduktionen så livsviktiga regnperioden, som pågår nu, kan vara livsfarlig för ouppmärksamma och dumdristiga fritidsäventyrare.
Grottdramat i Tham Luang Cave, Chiang Rai blev en varningssignal. Nu stängs flera vattenfall av för besök och de som är öppna förses med stora förbudsskyltar att simma och korsa.
Kraftiga regnskurar kommer plötsligt och lokalt. Häromdan liknade min soi (gränd) en kanal efter tre timars störtregn, tio kilometer härifrån under samma tid var det 0 millimeter nederbörd.
Förra veckan bilade två västerlänningar efter GPS, hamnade på villovägar och ett kraftigt strömmande vattendrag drog ner bilen i en stor flod. De var båda dykare(!), varav en hade medverkat i räddningsarbetet i Chiang Rai, och klarade sig med hjälp av lokalbefolkningen. I Mae Sa Waterfall, Chiang Mai, blev två västerländska tjejer kvar på en klippa mitt ute i en flod då en överraskande flodvåg hindrade deras reträtt. De fick hjälp av soldater som med rep byggde och transporterade dem i en ziplina över floden.

Min MC-tripp i lördags hade Obkhan National Park med dess flodravin som mål. Tidigare turer dit har varit med cykel, men den tiden är nu förbi. En gång hade en farang (västerlänning) fastnat i floden med sitt terrängfordon. Nu öppet bara för vattenbufflar. Förr var där ett populärt tillhåll för picnic och bad, men nu råder dessutom alkoholförbud, något som dämpar ungdomarnas fester i helgerna med våghalsiga hopp och ölpåverkade hemfärder. Två små barn var de enda som plaskade i kanten, men farligt nära ändå att dras med i det kraftigt strömmande vattnet.

Nu till lördagens utflykt.
Först lunch, steak burger med potatismos, hos Praw Plean, Gömda dalen. Upp över berget och kaffe hos relativt nyöppnade Rock Garden Café längs Samoeng-vägen. Därifrån en väg jag tidigare cyklat, första gången i bedrövligt skick (vägen, inte jag). Andra gången delvis förbättrad. Nu var det långa avsnittet med dirt road (grus- och leraväg) asfalterad, en ren fröjd att åka på. Den ansluter till ObKhan-vägen med sex kilometer kvar till Nationalparken.

Växter på lunchen.

Bananer är först gröna sedan gula, så även bladen.

Tryggt med hundvakt på lunchen.

Grannhundar, populära hos vissa men inte alla cafégäster.

Uterum hos Praw Plean.

Försiktighet i vattnet.

"Hund", Rock Garden.

Meditationstempel alldeles innan Obkhan-vägen.

Tomatodlingar längs nyasfalterade vägen, stöttade som Royal Project.

Förbudstyngda Nationalparken. Nyupptäckta dalen.
Vid sista korsningen innan parken hade jag sett en skylt med kafé. Åkte dit på hemvägen. Även detta avsnitt nu uppgraderat med asfalt, till skillnad mot dålig grusväg första gången jag cyklade in där (och fick punktering). Utflykterna blir mindre och mindre äventyrliga, tur är väl det.
Längst inne i denna dalen med återvändsväg mötte jag traktens 7-8 kvinnor, vitklädda efter en ceremoni i avkrokens tempel. Vaktmästaren, tillika vitklädd, höll på att låsa pärleporten.