Gömda Dalen - inte bara kaféer

Ursäkta Bloggtorkan. Jag är upptagen med ett stort projekt. En sammanställning över mina första tio år i Thailand. Som kommer bestå av utdrag från Bloggen. Tänkt att bli en broschyr. Utskriven i A4 är det redan över 100 sidor text, alltså utan bilder som ska tillkomma.
Och Covid-19 lägger locket på vad gäller festivaler och andra stora arrangemang.
 
För att ändå hålla Bloggen vid liv tar jag till ett kärt ämne, Gömda Dalen. Där finns mycket intressant vid sidan om vägen till caféerna. Tecken från gamla bosättningar, och nya aktiviteter såsom hästridning och graffiti.

Vid mitt allra första besök på cykel fanns inga skyltar och heller inga kaféer. Hamnade där på en söndagscykling efter att ha lämnat gruppen och kom in i ett förtrollat landskap, tyckte jag då. Visste inte var jag kunde hamna så jag vände efter någon kilometer. Upprymd och fast besluten att komma tillbaka.
Innan något kafé hade öppat kunde jag få kaffe ändå(!). Hade gjort ett nyfiket stopp och en kvinna (tidigare modell) vinkade in mig över en spång, för en pratstund och en kopp.

Skyltdjungel in mot riktiga djungeln.

 

Så här ser "entrén" ut nu för tiden.

Vid andra besöket såg jag det allra första kaféet, Ban Suan café, börja iordnigställas. Lite senare öppnade "svenskstället" Praw Plean.
På den tiden fanns inte betongvägen som leder till Samoengvägen. Då bara en dålig gropig jordväg, riktigt farlig att cykla på.

Följande bilder är från nutid, juni-juli 2020.

 Tempel Wat Suan Prik, med munk och hundar.