Årets första tur till Mon Chaem. Kunde ha valt en bättre dag, luften hade försämrats markant sedan dagen innan och utsikten var så gott som obefintlig.
Efter kaffe vid Hanging Garden var jag snart framme på Samoengvägen och upp upp upp förbi de många restaurangerna längs flodravinen innan Queen Sirikit Garden.
Strax därefter kom jag på att Mon Jodd, ett nytt turistmål, ligger i närheten, som en liten avstickare. Hade sett bilder och hört kompisar som varit där tidigare, och jag måste säga att det är en imponerande anläggning. Gjorde dock bara en runda utan att stanna, det får bli ett senare mer djupgående besök.
Några hade kommit dit med segelbåt och flygplan, jag tog scootern.
Huvudmålet för utflykten var Mon Chaem, cirka 1400 meter över havet. Dit kommer man efter branta slingrande backar. Vanligtvis vid denna årstiden kryllande av turister som söker svalka i bergen och exotisk övernattning i små hytter eller tält. Nu så gott som öde och tomt på besökare. Tragiskt och deprimerande. (Mon Jam, Mon Cham, Mon Chaem, det finns olika stavningar).
Nästan uppe stannade jag vid en utsiktsplatå för dessa bilder. Barnen lekte intill.
Framme vid turistattraktionen Mon Chaem i Nong Hoi med, vid klar sikt, vidunderlig utsikt över dalen norr om Chiang Mai var det totalt öde. Såg två andra "turister" samt trädgårdsarbetare som vattnade blommor. Restaurangen var stängd och inga turister åkte de traditionella gokart bilarna eller köpte de vackra handarbetena.
Tillbaka åkte jag samma väg och följde Samoengvägen ända fram till Highway 107. Strax innan den korsningen såg jag flera barn vid en skola. De hade slutat för dagen och veckan, det var fredag och väntade på skolskjutsen. Många vackert klädda i sina fina lokala dräkter. Jag tog på min andningsmask och gick in på skolgården och fotograferade. Kul med uppspelta nyfikta ungar. Några var så ivriga att komma i bild att de kom nära linsen och blev lite suddiga i fotot. Men förstås jubel när de såg sig själva i kamerans display. Skönt med en uppiggande avslutning på bildreportaget.
Fina bilder, alltid kul mef ungar. Gotte
SvaraRadera