Mae Chaem weekend - risterrasser och lökskörd

Ett inlägg i Out and about in Chiang Mai lockade till ett tvådagars besök över helgen.

Det tog bara cirka tre och en halv timmar att komma fram till distriktets huvudort, inklusive stopp för fika och fotografering. Kenneth rattade egen bil, med hustrun Samitha och jag som passagerare. Flera stopp gav tillfälle till shopping för en av oss, till fotografering för alla tre.

Berg och dal

Landets högsta berg, 2565 meter över havet, ligger i distriktet och lockar under normala omständigheter stora mängder framför allt inhemska turister, varav några väljer logi i Mae Chaem. Annars lever man mest på jordbruk, som rubriken vittnar om. Dessutom känt för fina väveriprodukter. Själva staden ligger i en långsträckt dal, omgiven av berg. Och utgör en "mellanstation" på Mae Hong Son -rundan.

 

Vägen dit

Sista 20 kilometerna, efter vägdelningen till Doi Inthanon, är extremt besvärliga om man åker "rakaste" vägen dit. Så här skrev jag efter att ha cyklat(!) den sträckan år 2006: 

"Härifrån bar det brant nerför på en smal väg med djungeln som hängväxter högt över asfalten. Det var brutalt nerför, i ruskiga vansinnesbackar. Så brant och kurvigt att jag måste bromsa stenhårt och bara hålla 10 km/timma fart i 15 av de 20 kilometerna till Mae Chaem."

Mae Chaem tillhör Chiang Mai provins. Ekonomiskt mest beroende av majsproduktion, därefter är ris viktig inkomstkälla - och lök, som vi såg skördas på våran resa.

Fakta Ekonomi kopierat ur Wikipedia: (trevligt att läsa att det finns hopp att minska bränningen av majsrester)

Economy

The district is a major producer of maize (corn). Some 170,000 rai (27,200 hectares) of the district are devoted to corn cultivation. Another 50,000 rai (8,000 hectares) are planted in rice. Mae Chaem's reliance on corn monoculture has created three problems: farmers are heavily indebted due to the cost of corn crop inputs (seed, fertilisers, other agricultural chemicals); corn waste totals 90,000 tonnes per year. Half the waste is reprocessed as fertiliser, wood pellets, and animal feed, but the other half is burned in the open, contributing to Chiang Mai's spring air pollution; finally, due to the district's high elevation upstream of the Ping River, sediment from soil erosion has drifted down 272 kilometres to Bhumibol Dam— Thailand's largest hydroelectric power plant—shortening its lifespan. This last issue in particular has prompted the Electricity Generating Authority of Thailand (EGAT), to create a program called "Energy for All". It envisions community-owned power generation from renewable resources. In Mae Chaem, the power project plans to use corn waste. EGAT has identified two district sites for the first-phase power plants. Each will have a capacity of one megawatt each. The two power plants will cost roughly 120 million baht each, with the initial electricity to be generated by 2022. Besides ending the open burning of corn residues, the project will provide power to the 70 Mae Chaem villages that have no electricity as of 2019. To eliminate soil erosion, corn monoculture is to be abandoned. The Energy Ministry will help locals to grow other plants such as giant acacia and bamboo to serve as biomass for the power plants

 

De flesta Natioanlparker är stängda på grund av risk för Covid-19 smitta, likaså vägar till små avlägsna bosättningar. Vid infarten till Mae Chaem blev vi stoppade för registrering, sedan fritt fram till restauranger, caféer och hotell - bara man han masken på vid entrén 😷.

Avstängt till Doi Inthanon.

Nedan; enda "raksträckan" på sista 20 km.

"Vardagsrum" för kvinnan som sålde vid vägkanten och bodde i skogen intill.

Vin-, öh nej, teprovning.

Registrering innan Mae Chaem.

Utsikt mot Doi Inthanon vid samma checkpoint.

Vid "våran" restaurang i Mae Chaem, med egen kycklingfarm på bakgården.

Snacka om färsk chicken steak till middag 🐔.

Incheckning på fina Chadaporn Resort.

Sedan skarpt läge bland risterrasser några kilometer ut på en lokalväg.

Råd längs vägen.

Söndag morgon, uppe klockan 06.30(!).

Dimman lättade över bergen och "vardagliga" arbetet kom igång.

Inte samma väg tillbaka utan via Hot (stavas också Hod).

Mäktiga Doi Inthanon, delvis i moln.

Very Thai.

Lämnar Mae Chaem bakom oss.

Då hade vi "turen" att hamna mitt i skörden av lök.

Fältarbete.