Ob Khan National Park - ny vandringsled

Ob Khan, som jag nu har lärt mig betyder klippformad flodravin, har lockat mig dit flera gånger.

Tidigare med cykel, nu för tiden med scooter. Har nöjt mig med att beskåda de branta klippväggarna som utgör ravinen alldeles intill högkvarteret.

I mitten av december då jag var där senast såg jag att en naturstig hade förbättrats och förlängts med en bro efter 800 meters vandring. Detta lockade till återbesöket i onsdags.

 

Ett kafé, en avtagsväg intill, lockade också.

Men det var stängt. Tur då att jag stannat och ätit vid fräcka BUNGA café Resort.

Längre in förbi det kaféet som var stängt

ligger för övrigt en liten by med ett vackert tempel, Wat Nin Prapha.

 

Mittemot det stängda kaféet satt två kvinnor och arbetade med sina hantverk.

"Smakade melonen bra" frågade den ena. Förra månaden hade jag fått en frukt av dem. "Aroy mak mak" svarade jag.

 

Efter dessa utsvävningar äntligen till själva huvudmålet för turen.

10 meter efter Visitor Center  första vyn över ravinen.

Härifrån därmare bestämt, varifrån man även ser picnic- och badställena.

Då har man redan haft möjlighet att läsa informationen.

Och sett kartan.

 

Längre upp häftigare scenerier.

Vattnet har format berget sedan miljontals år tillbaka.

Jag tog varningarna på fullaste allvar.

Enda vilda djuret jag såg var en spindel.

Trädormarna märkte jag inte, som tur var.

Några stigningar frestade på rejält, blev tung i bröstet.

Framme vid bron blev vändpunkt,  samma väg tillbaka.

Efter de klättringarna i solgasset var det gott med en läsk i terrasserveringen.

På hemväg stannade jag till vid en motocrossmästare , som numera coachar ungdomar men även deltar själv. Han visade stolt upp en VIP-trofe han erövrat nyligen i Lampang.

"Är dessa teamets pokaler" frågade jag. "Nej, de är alla mina" sa han, "De yngre har sina pokaler hemma" sa han vidare. Jag fick gärna åka med i hans bil till nästa stora tävling senare i januari sa han vidare när jag visade mitt intresse för fotografi. Det kolliderar nog med världscupen i skidskytte, men det sa jag inte.

Samband

Vi pratade vidare och när jag sa att jag varit vid Ob Khan och nämnde grusvägen som följer lilla floden Mae Khanin ända upp till Patara elefantlägret vid Samoengvägen menade han på att den sträckan som är ojämn dålig grusväg kan jag klara med min Honda PCX. Något jag faktiskt funderat på men inte vågat ge mig på, i alla fall inte själv utan någon som hjälper upp efter vurpor . . .

Mae Khanin har sitt utsprung nära Patara, nedanför de branta zigzag-kurvorna. Den rinner ut i Mae Khan vid Ob Khan National Park, som i sin tur rinner till Mae Ping som senare bildar Chao Phraya och genom Bangkok ut i havet 🚢.