Gubb-knuttar på tur, samlade och splittrade

Luften fylld av hälsofarliga partiklar från svedjebränder, solen gassar i 35-gradig hetta. Men det hindrade inte en näst intill fulltalig skara Svenska gubbar, som vid 11-tiden med varierande frekvens brukar träffas på stenbordskonferens vid Weerachai Court i stan, att i fredags ge sig ut på denna strapats för att luncha på Pan´s restaurang någonstans mellan San Kampaeng och Doi Saket.

Vi samlades i Bor Sang, där en knutte försvann bland paraplyer och måleri. Övriga satte fart (nåja, måttlig) mot hägrande målet, anförda av reseledaren Håkan som hade memorerar sträckan. Men nära sista avtagsvägen tillkom komplikationer då en väg har avstängd. Rådiga knuttar kunde dock forcera vägarbetet och efter ytterligare en diskussion om vägval hamnade vi rätt på restaurangen.

Fast den ligger ganska avlägset är Pan´s väldigt populär, speciellt bland barnfamiljer på helger. Skate park, vattenplask, hyfsade priser och vackra omgivningar bidrar till populariteten.

Tekniskt stopp på vägen.

Några gillar selfie, jag däremot gav mig efter beställning iväg att utforska ställets omgivning

En grann-familj förberedde sin lunch.

Och i en stor lagerhall berättade en lunchande arbetare

att det är ris respektive kaffe i säckarna.

Ny apparatur lyfts in till restaurangens kaffebryggeri.

Deras kaffe är från Doi Thepsadet, 1200 möh (punkt B efter vådliga

scooterturen häromdan, se förra inlägget).

Blickfånget när man kommer fram är Lanna konst och blomsteräng.

Efter maten splittrades gruppen

och jag fick tillfälle att hitta foto-möjligheter och nya vägar på egen hand.

Och det lyckades jag med, till självbelåtenhet.

En väg med helt nylagt asfast lockade in mot skogen.

En familj jobbade med skörd av grönsaker och två små knattar lekte vid vägkanten.

Vägen var så ny att den egentligen var avstängd.

I alla fall från ena hållet, märkte jag så småningom.

Tang pit (väg stängd).

Som sagt, torrt och varmt. Munnen och halsen skrek efter vätska. Längs en ödslig väg uppenbarade sig ett vattenhål, intill en kohage. Jag köpte en islemonte och betalade samtidigt maten (somtam) som en man med två små barn beställt.

Denna ko kom närmare och närmare

och jag backade och backade, till gästernas förtjusning.

Men till slut stannade vi båda och jag kunde klappa dess nos.

Den enkla restaurangen hade tre hundar

varav en vilade, en skällde välkommen och den tredje var blind,

hen maj daj, berättade kokerskan.

Vid korsningen, gamla "turistskyltar" och "gatukökets" nyuppsatta skyltar.

Ett annat stopp,

efter flera riktningsförändringar i det omfattande vägnätet

blev vid en annan slags "lunch".

Wabi Sabi, skönheten i det förfallna, (beauty in imperfection) avslutar reportaget.