Från artikel i Bangkok Post, maj 2019.
In the old town of Pak Nam Prasae, you will find a long lane flanked by old wooden shophouses. Those on the west side extend to the river, where large fishing boats are moored. The community may no longer be as busy as it used to be decades ago, before Highway 3 (Sukhumvit) was built, but it is still alive. Apart from the fishery, several small businesses, from old-school coffee shops to tailor shops, still thrive. Some families open their homes to sell home-made local goodies. One of the oldest houses has been converted into a museum, with many old photographs on display. The pictures depict the livelihoods of local people in decades gone by. Fascinatingly, things have not changed much here compared with other urban areas.
Hela artikeln här.
Foton från bron. Överst, staden på östra sidan floden. Underst, mot havet.
Fiskebåt och fiskebåt. |
Bilderna ovan från den delen som ligger närmast havet, söder om bron.
Resterande från "stora gatan" i lilla staden.
Paradgatan, med kaféet.
Mae Phim tillhör distriktet Ban Kram (Krambyn), som jag passerade under långfärdscyklingen september 2004. Här en beach-bild från den tiden. En skolklass på utflykt.
Jag bakar även in Jomtien i detta inslaget. Stoppet där tillkom för att slippa köra den långa distansen till nästa plats, Pran Buri, i ett sträck.
Den var ganska livat i Jomtien, med restauranger, kafëer, barer och musikpubar öppna i full sving.
Norsk mat med kokt torsk och räkmackor varvades med stekt makrill på thaiställe samt kaffe med en och annan bakelse. Däremellan relaxing vid hotellpoolen och utflykter med hyrmoppe.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar