Det var för en gångs skull ingen nöjesresa som fick mig att åka till Chiang Rai i tisdags. Anledningen var att inom kort kunna skifta till ett annat slags 1-års visum och slippa den dyra hälsoförsäkringen. Nu har jag tillstånd att vistas i landet ytterligare 45 dagar. Hoppas alla bitarna faller på plats tills dess.
Bekväma Green Bus först till Chiang Rai. Hade övervägt att antingen stanna i stan eller åka direkt till gränsstaden Chiang Khong för övernattning och åka över till Laos nästa dag. Men väl framme vid Chiang Rai såg jag att det går lokala bussar direkt till gränsen.
Kaféet med skandinavisk anknytning Bakery Baanchivitmai, lockade dock först. Tog en frasig och god ham&cheese Baguett och kaffe.
Sedan tog jag, inte lokalbussen men taxi (!) till gränsen. Väl där stämplade jag ur landet, utan re-entry. Tog buss på bron över floden Mae Khong och in i ett stort komplex med Laos immigration.
Efter lite vänliga tillrättavisanden fick jag både in- ut stämplar och tog samma buss tillbaka in i Thailand, där mitt pass blev stämplat med lovlig vistelse till 29 december.
Äventyrsresan fortsatte med songtaew in till gränsstadens centrum. Där lyckades jag få en taxifärd tillbaka de 130 kilometerna till Chiang Rai. Frågade på en Resort. Managern funderade, och sa att det kan bli svårt att få tag i en chaufför (det skulle snart bli kvällsmörker). Men det lyckades, en tuktuk-förare styrde Resortens bil och fick själv 300 baht för det extraknäcket.
Allting hade gått i en sådan hast att jag helt kom av mig att fotografera. Därför säger dessa hundratals bokstäver mer än en bild att beskriva förloppet.
Nästa dag Green Bus hem igen,
men hann med en promenad i stan som resulterade i både
"fotokonst" och riktig ART.
Avloppsarbetare i Fashion uniform.
Och så RIKTIG KONST eller ART som banderollen visar.
Konstnären Kern haffade mig när jag fotograferade bland verken. Hans arbete stödjer både lokala kosntnärer och ett barnhem i närheten. Stolt visade han upp bild på förre US President Reagon visande en T-shirt vars motiv han hade designat. Bredvid hänger ett personligt brev med tack från Reagon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar