Hmong-byn Ban Mae Sa Mai . . .

Helt utanför turiststråken. En gång tidigare har jag varit där, då Hmong firade Nyår. Den gången, för drygt fyra år sedan, var vägen dit mycket "smalare" ja, nästan helt igenkorkad med bilar som parkerat på båda sidor. (Färgade Länken ovan har även en karta som visar vägen dit.)

 

Denna gången kändes vägen lätt att manövrera (jag kom på scooter), åtminstone fram till byn. Inom bebyggelsen är det mer kuperat och det är lätt att förstå alla fodonen med 4-hjulsdrift som också krävs att nå odlingar på sluttningarna. Här liksom uppe i Mon Chaem odlas mycket sallad, men än så länge ingen turism i form av igloo-tält och bungalows.

Det verkade helt folktomt - tills jag träffade på två gäng som festade med karaoke, öl och griskött. Vänliga och glada människor som gärna pratade, några på engelska, och bjöd på öl. Bilderna, med textinslag, säger mer.

Detta tecken, skinn av ett djur?, har jag också sett i Mon Chaem.

 

 

Ur denna avklippta petflaska blev jag bjuden på öl!

En av männen tog med min kamera.

En kvinna kom förbi och fick några grillbitar i en platspåse.

Nästan, men inte alla, har moped/mc.

Inte långt därifrån, ett annat gäng som kokade griskött och wokkade grönsaker.

Sammanfattning av bylivet i övrigt.

Animistiska tecken vid dörrar är standard.

Tuppen vaktade vid den gamla kvinnan.

Ut ur byn, dessa möten:

Och ett litet kafé. Tog en iscapuccino - och kort på en annan kund.

Lunchdans. Restaurangerna längs flodravinen

nedanför Queen Sirikit Garden är alltid trevliga.

Extra mycket folk, det var ju söndag. Barn lekte i vattnet

och katten vaktade varje nota vid kassan.