Även människor i Bangkok (från helgen)

Människor i Bangkok är verkligen inte skygga inför kameran, i motsats till vissa katter. Nästan alltid möts man av jakanden och leenden när man frågar och thank you efter man tagit bilder. Och samma gäller den buddhistiska befolkningen i hela landet, muslimer och bergsfolk (hill tribes) kan vara lite mer slutna.

Liksom förra inlägget rörde jag mig kring Chinatown och nära Hua Lamphong före och efter huvudsyftet med Bangkok-vistelsen; Photo walk med Bangkok photographers (som jag kanske redovisar senare).

Kvinnan som behandlar sa "I am not beauty".

Men intressant (tae naa sondjai) sa jag.

Den andra kvinnan gav sitt samtycke.

 

En affärsman håller räkenskap

och mannen från Udon Thani har fångat fisk i Krung Kasem canal 

intill Hua Lamphong railway station.

 

Jo, jag återvände till ett fräckt kafé, recordoffee, på söndagen.

Mitt kaffe pressar ut med finess i fin kopp av en barista i ändamålsenlig klädsel.

En annan kund sitter vid en tjusig väggmålning.

Porten till Yaowarot inte långt borta.

Street food stalls, servitör och matgäster.

Undre bilden; en freelancer som tagit siesta.

Prydlig avslutning med selfie, dörrport och trottoarutsmyckning.

Inte b a r a KATTER i Bangkok

Men övervägande kattbilder i detta inslaget.

De kan vara skygga, försiktigt nyfikna, keliga och sovande. Svårare att fotografera ju längre in i smala icketuristiska gränder man kommer. Helt obekymrade i tätare befolkade områden, som denna katten vid en tunnelbanestation (där BPG samlades för söndagens Photo walk).

 

Jag var alltså i Bangkok i helgen som ett avbrott från "vardagen" i Chiang Mai för att delta i Bangkok Photographers Photo walk och passade förstås på att ta bilder för Bloggens räkning också.

Svepet är från lördag em, söndag em och måndag morgon. Insprängt också några allmänna bilder.

Nog inte senaste nytt på dessa anslaget vid väggen till en servering.

Det blev eftermiddag, och lördagskväll.

Och en härlig avslutning på Brown Sugar Zazz Pub & Restaurant.

Doi Pui Hmong village - mycket att erbjuda

Inte den turistfälla man kanske föreställer sig. Själva byn bebos av Hmong hill tribe, ett folkslag ursprungligen från Kina. Nuvarande platsen grundades år 1951 men den stora inflyttningen av Hmong tillkom i mitten av 70-talet då regeringen fick dem att flytta dit från högre bosättningar i Doi Pui.

Innevånarna har bevarar och utvecklat sina skickliga hantverk av framför allt silversmycken och tyger, som tillsammans med te, kaffe, souvenirer och frukter från trakten finns till försäljning i flera stånd längs "huvudgatan". Desutom förstås kaféer och restauranger. Jag köpte med hem säsongens första jordgubbar🍓.

Hmongbyn och befolkninen fint beskrivet i denna sajt.

Här en annan väldigt bra artikel.

Trevligt att träffa en mix av de vänliga Hmongfolket och turister från "hela världen". Under min lunch samtalade jag med folk från Slovenien, USA och provinsen Yala (som ligger i södra Thailand).

Sällskapet från USA (California), var speciellt för de hade med sig en JULTOMTE. En man som var van vid och gärna lät sig bli fotograferad. Han anlitas kommersiellt under Julen, vilket han visade bilder på i sin mobil.

 Glada turister från södra Thailand, provinsen Yala.

 

 Okey, nu över till det lokala livet.

Mannen till vänster lunchar på lokal restaurang, utan turister.

Han med hatten var en jovialisk man som sålde biljett (20 baht) till en naturpark.

Flickan vilade nog, medans hennes kompisar gärna poserade för en liten ersättning.

 

Natur och vyer inom korta promenadavstånd.

Några backar är ganska branta, men hon ville visa att hon hade bra bromsar.

 

Vägen upp ligger som mest på 1.450 meter över havet.

Själva byn på ca 1.300 möh, med behagliga 25 grader vid 14-tiden.

Bhubing - stopp innan huvudmålet

Wat Phra That Doi Suthep körde jag rakt förbi. Målet var högre satt än så.

Hade hört att vägen är väldigt fin ända till Doi Pui Hmong village. Och det stämde, men det slutmålet får komma i ett eget Blogginslag . . .

Bhubing Palace ligger halvvägs mellan templet och bergsbyn och fastän själva palatset är tillfälligt stängt är ändå Bhubing värt ett stopp både fotografimässigt och med mat- och kaffetillfällen, lunch och fika tog jag dock lite senare. Det ligger på 1.350 meter över havsnivå med behagligt klimat. Faunan är därmed annorlunda mot nere i dalen, som ligger på ca 340 möh. Vet inte om blommorna jag fotograferade är exotiska med har inte sett dem nere i dalen. Av de "vilda" djuren lyckades jag fånga en skalbagge.

Cirka 1000 höjdmeter från Bhubing till staden Chiang Mai i dalen.