Less Notised in Chiang Mai 2024 - Project

Ett projekt som ändrade inriktning efterhand. Först var det tänkt som enbart färgbilder i olika toner. Sedan kom mönster, detaljer och små objekt in i bilden.

Sidlayout och grupperingar medförde dessutom att jag letade efter motiv som passade ihop med bilder jag redan hade.

Som helhet sträckte sig projektet från januari till oktober 2024.

För egen del, men också om någon vill ha (beställa) ett exemplar, har jag tryckt upp 5 häften i broschyr-form.

 

Huvuddelen av sidorna är tänkta som uppslag. Det vill säga att sidor matchar mot varandra, antingen som kontrast eller samhörighet.

De sidor som har fler än en bild kan också ses som en hel enhet.

Efter de 20 sidorna, med uppslag och sista bilden (som är Motorbike wind power) kommer också inlagans sidor en och en för lättare och tydligare betraktning.

Stor skärm, helst desktop eller stor laptop höjer synintrycken väsentligt. Jo, en viktig sak till; klicka på ikonen YOUTUBE och helskärm för större bild oavsett media.

Loy Krathong Grande Parade - och lite allmänt

Den stora begivenheten i city Chiang Mai, nu när khom loy (pappersballonger) uppsläpp är förbjudet i centrala delarna, är den storslagna Paraden.

Och förstås själva innebörden av Loy Krathong, jag lånar ett citat från facebook-vänner Dennie Cody som ger en tydlig förklaring;

The name of the Thai festival Loy Krathong translates to "to float a basket" of bad luck and trouble. The word "Loy" (ลอย) means "to float" and "Krathong" (กระทง) means "basket or boat".

The festival is celebrated by releasing decorated baskets, or krathongs, onto rivers or bodies of water. The krathongs symbolize letting go of negative thoughts, bad luck, and troubles.

 

I år gav jag mig inte ens fram till floden Ping i all trängsel under festivalen. Så i detta reportaget inte en enda bild av kratonger i vatten eller khom loy i luften. Allt krut i Bloggen istället samlat till lördagens stora PARAD samt lite kringarrangemang.

 

 

 

Några experiment med reflexer från en glasruta.

Sista vagnen, Shanfolk från Myanmar.

Allting har ett slut, sista vagnens elaggregat.

På eftermiddagen och tidig kväll samling och organisation med de sista förberedelserna.

Dagen innan, i väntan på den lilla Paraden.

 

Och så lite allmänna bilder från Loy Krathong.

Det närmaste Khom Loy jag kom var denna målningen vid vackert blomsterarrangemang i Lang Ka/Fa Ham.

Thai tideräkning är redan år 2567.

White Pagoda (Chedi Kiew / Chedi Khao) vördas inför Loy Krathong

Utanför Chiang Mai City Municipality Office, på Wang Sing Kam road byggs den stora läktaren upp varje år, där åskådare tar emot den stora paraden som brukar avsluta firanden av Loy Krathong.

Vad många besökare inte vet då är att första dagen av festivalen vördas och hedras myndighetens stora andehus och dessutom den 8 meter höga och 6 meter breda runda vita pagodan, White Pagoda (som även har två andra namn, enligt inläggets rubrik).

Här en länk med historik om den vita pagodan, White Pagoda.

Klockan 08.09 startade högtidligheterna, som tog exakt en timma att genomföra. Mycket ceremonier med girlanger, ceremoniella tal, färgade band och annan utsmyckling vid andehuset.

Sedan flyttades uppmärksamheten till den vita pagodan. En skylift stod beredd och efter ytterligare ceremonier vid det uppdukade bordet med gåvor gjordes slag i saken. En högt uppsatt tjänsteman intog en högt uppsatt position i skyliften. Ett orange täckelse följde med upp. Med hjälp av annan personal som klättrat upp på stege (utan skor förstås) breddes tygstycket ut runt pagodan och timman var slaget 🔔.

 

 

 

Bara två bilder från andehuset.

 

Pagodan var grejen för mig.

Smörgåsbordet var uppdukat i förväg

med blommor, frukter, ljus och längst fram mot pagodan, ett grishuvud.

En (katt) turist bland (hermelinerna) tjänstefolket.

Pong Yaeng - utan strapatser

En affisch om Festival 10-14 november fick mig att återvända till Pong Yaeng, uppe i bergen i tisdags.

Affischer fanns på många platser i området och flera på vägen upp mot Hmongbyn Ban Mae Sa Mai (som jag besökte för ett tag sedan). Men inte kan det väl ordnas en Festival där uppe efter det jordraset och svårframkomlighet, undrade jag. Men fortsatte, området är ändå intressant i sig. Vid vägarbetet vände jag och fick i alla fall några icke-festival bilder.

Området är än så länge helt befriat från de turistanpassade kupoltält och bungalows som "pryder" Mon Cham. Istället odlinger och lokalfolk som lever sitt stilla liv i denna "världens ände".

Jag gick in på denna "väg" och på väg tillbaka kom den en liten kille, han kan inte ha varit 10 år ens, på moped. Vägen är mer ojämn än den ser ut på bilden. Såpass att han tappade sin last av kålhuvuden både en och två gånger. Jag hjälpte till och plockade upp dem och försökte säga att; ta hälften och åk i två omgångar. Men han lämnade säcken och när jag kom tillbaka efter att ha vänt vid jordskreden var de borta. Han måtte ha löst det på sitt sätt.
 

 

Notera hur han håller mobilen vid styret, den tappade han inte.

Ingen vägvakt nu,

det var bara en sträcka på 20 meter (utan sikt) som var enkelriktad,

dessutom låg arbetet nere för tillfället.

Där nere, mellan två stora bananplantor ligger själva byn Pong Yaeng.

(och på höjden bakom högra bananplantan ligger Mon Cham)

Nere i byn frågade jag om Festivalen. Ett svar var; nere i Mae Rim 10-12 km bort. En handlare visste bättre;

- åk tillbaka 50 meter, där är det på höger sida.

- Jo jag såg den marknaden, men trodde det skulle vara större, sa jag.

- Festivaler här är mest bara på kvällarna, sa han lite försynt.

Det borde jag ha förstått, affischerna visade stora musikband för varje kväll. Okey, det blev en bra utflykt och avbrott från "vardagen".

Stånden för kvällen höll man på att ställa iordning, med mat och allt annat som hör till. Och jag köpte ett par läsglasögon för 50 baht och en 10 baht våffla av tjejen i blått.