Det känns svårt att se följderna av översvämningen. Jag gav mig ut en sväng i måndags, dagen då det mesta vatnet runnit undan och en annan tur i dag torsdag. Det kändes nästan motbjudande att fotografera och jag frågade varje gång om det var okey. Och fick i de allra flesta fall jakande svar. Ibland doldes känslorna med det välkända leendet men några var helt sammanbitna och ville inte vara med på bild.
Det är mest bilderna som får tala desto mer.
Klädaffär på Loy Kroh road.
Kvinnan nedan blev kallad shopens stjärnförsäljare av en likaledes leende kollega.
Flera hotell-garage under markplan blev helt vattenfyllda.
Likaså garaget under nyrenoverade Pantip Lifestyle.
Som syns var vattnet högt över garagetaket.
Mittemot garaget, ett kafé.
Leran måste bort, på något sätt . . .
 |
Detta transportmedlen har gjort sitt . . .
|
En klädbutik på Chang Klan road, Night Bazaar.
Först gjorde ägarinnan det klassiska tecknet. Efter min undran
visade hon symboliskt de riktiga känslorna.
I dag, torsdg, gjorde jag en första riktig cykeltur efter katastrofen. Först 90 dagars rapport på Immigration, sedan norrut efter cykelbanan förbi avfarten till Huay Tueng Tao och tillbaka efter floden Ping.
Närmare floden blev jag igen påmind om följderna av översvämningen. Stora högar av bråte och mängder av lera på båda sidor av Pa Tan road.
Men tog inte upp kameran förrän närmare de stora marknaderna Mueang Mai och Warorot.
Imponerande att stora delar av Färskvarumarknaden redan var i full swing, men ledsamt att se allt svinn som samlats ihop på ett ställe för bortforsling.
Även nära Warorot Market var en uppsamlingplats för skadat och förstört materiel.
Försäljning av defekta kläder och tyger.
Till slut en liten solskenshistoria för några dagar sedan. Barn blir räddade till rätt sida vattnet med hjälp av grävskopa (foton tagna från en video på tv).
