Håkans kanal. Thailand Post. Peace Garden.

För drygt två veckor sedan visade Håkan ett avsnitt i San Sais omgivningar som jag inte sett på mina elva år. Nu har jag utforskat det lite närmare, likt förra gången med cykel.

En förtjusand kanal med smala vägar på vardera sidor och separata stråk för gångare. En ung amerikansk kvinna strosade fram med sina två små barn. Flera lokala bybor testade fiskelyckan, varav en tidigare champion i Muay Thai, nu arbetslös tour guide. Två kvinnor tog sin lunch vid kanankanten. Ett helt igonom idylliskt område.

Hade ingen matlust så det blev bara vätskeintag på rundan. Ett var vid Peace Garden och dess kafé Ban Puen (vänliga huset).
Det var där jag såg den överlastade postbil... eh postmopeden och pratade med paret som mottog ett paket och ville erbjuda lam yai från deras trädgård.

 

Vid caféet Ban Puen hade jag stannat till tidigare i år, före covid-19. Tjejen kände igen mig och fixade snabbt min beställning, läskande cha manau yen (is lemonte). Hon är färdig med ekonomi- och arkitektur från studier på CMU och vill möjligen jobba i bank.

 

Kul med möten på bygden.

Peace Garden är ett nyöppnat meditationscenter och jag fick gärna gå in och titta. Det ser inte mycket ut från vägen men inne i en bygnad är det vacker dekorerat.

 Glad att hunderna lekte med och bet i varandra.

Vägens riddare - rattens mästare. Sämsta väg - bästa hjälp.

Utflykt igen. I söndags, med Bengts bil. Transportsträcka till Chiang Dao. Sedan började äventyret.
På slingriga vägar till avlägsna platser genom våldsamt kuperade djungelområden. I trakter som gränsar till Myanmar (Burma). Förutom thai även bebott av Lisu- Lahu- och Shanfolk. Högsta punkten var 1.356 meter över havet.
En runda som jag delvis åkt tidigare men för Bengt mest jungfruliga marker. Vid en tidigare resa hade jag frågat om vägens beskaffenhet mellan två byar och fått till svar att den nu förtiden är i gott skick.
Så var inte fallet!

Men först delen till Wiang Haeng och Piang Luang, väg 1322. Med höjder, kurvor och utsikt väl i klass med Mae Hong Song rundan fast på delvis smalare väg.

Skogsandarna får sitt i små andehus.

Ungefär halvvägs till Wiang Haeng har Lisu en rastplats

med försäljning och frukt och grönsaker samt kafé och matservering.

Vi började lela matservering i första byn men hittade "smultronstället" i Piang Luang.

En Resort med kafé och matservering, meny på engelska och trevlig personal.

 Utsikt från lunchstället.

Strax efter lunch, tvärnit med bilen.

Ingen skada eller olycka utan ett gyllene fototillfälle.

Mycket värre än sträckan till lunchstället.
Sedan tillbaka en kilometer och ut i den okända delen av väg 1178.
-Det här ser ju bra ut, fast vi hade inte mött någon bil de första tjugo kilometerna. Men så tre fordon nästan samtidigt, varav en Porsche(!). Betryggande tänkte vi.
Strax därefter blev det stopp! "Vägen" hade "försvunnit". Kvar var några djupa fåror i gruset, sådana som bara kan skapas av kraftiga regn.
När vi var ute och rekade kom en man på moped fram. Han blev räddningen. Efter lite snack på thai och teckenspråk erbjöd han sig att ratta bilen förbi det värsta området. Erbjuden ersättning vägrade han att ta emot.
Sedan guidade han sakta framför bilen och visade bäst sätt att undvika de djupa groparna och fårorna fram till fast mark efter två kilometer. Vid en by lite längre fram stannade han och Bengt kunde till slut handgripligt ge honom den rättmätiga ersättningen.

Lite skärrade och mycket glada fortsatte vi genom det okända. Där även fortsättningsvis delar av vägens underlag hade mycket mer att önska.
Framme vid korsningen till Arunathai kändes det bekant och tryggt igen.

Kurvkarta från bilens gps, med helt annan innebörd än orienterings redskap i skogen.

Safari bland risfält på väg till Jungle café

Söndagsutflykt med bil ihop med Bengt.
Jag hade fått nys om ett djungelcafé i Mae Taeng. På väg dit passade vi på att luncha hos The Farm, ett vegetariskt ställe mitt bland risfält. Innan dess fika vid ett nyöppnat fräscht kafé bland risfält(!) i Mae Rim.

En ensam munk är aktiv med vattendräneringen.

Check alltså på tre nya caféer.

Men resan till målet är också ett mål i sig,

så nu över till risfälten som håller på att planteras och gro

tills skörden om cirka tre månader.

Fältarbete ska utföras i fält.