Kanalcykling, delvis vilsen - med undergång.

Fortsättning på "Håkans kanal", som får mig att tyst nynna på denna melodin:

Håkans kanal, ett cykelideal.

Där simmar sällan varken haj eller val.

Och bilar, de är fridfullt noll till antal.

För några dagar sedan upptäckte jag en fortsättning längs den kanalen (som heter Cho). Förbi en begravningsplats och det mest intressanta - en gångväg UNDER stort trafikerade Highway 121 (yttre ringvägen).

Slut på tunneln.

Gjorde en lätt upptrappning,

och störde nog mannen som hade en behaglig plats och kollade något i mobilen.

 

Kom då norrifrån och tog kaffet i förtjusande kaféet Bua Luang, ett artistställe.

Här karta över större omgivning. Tänkte förra gången äta vid Boomerang, men körde fel och tog lunch vid fräscha "billiga" stället, Watchanee.

Nu över till dagens (30 december) cykeltur. Först längs den lummiga kanalen mellan Bua Luang och Highway 1367 (gamla 1001 på vissa kartor).

 

 

Dagens tur fortsatte efter gåtunnel II ute i okända marker. Hade till slut ingen aning om positionen men njöt av varje tramptag och varje fotsteg (behövde gå förbi vissa hinder).

En sällsynt, men trevlig syn längs nya upptäckten.

En grus- och lerväg blev vändpunkten och strax kom jag fram till kända cykelmarker, även där delvis med separat cykelbana! Hittade inget december-kafé, det blev fika i April.

Riktmärke från Highway 1367 (gamla 1001).

 

Tillbakablickar.

Torn vid "Håkans kanal. Restaurang vid gåtunnel I. Lummiga kanalen.

Möte med folk på landsbygden.

Efter det trevliga stoppet vid weekend marknaden i söndags fortsatte jag för kaffe hos Cafe de Maison ute bland näckrosor och lotusblommor.

 

 

 

På hemväg blev den en avstickare ut i "det okända". Ja, nästan okänt. Hade varit där en gång tidigare upptäckte jag efter några hundra meter.

En smal krokig "väg", som blev sämre och sämre. Från bruten betong till jord och slutligen högt gräs. Men i ett vackert landskap bland risfält längs ett vattendrag. Några lantarbetare syntes i fälten, annars helt stilla.

Vid ett stopp för fotografering kom en mopedist som från tomma intet som försökte få mig att prata thai. Förstod såpass att han bad om 20 baht, som jag gav honom. 

Längre ut i "det okända" just när jag skulle vända kom fyra män på en lastmopen. Nyfikenheten tog överhanden och jag stannade för att se vad de skulle ha för sig.

De verkade ha givna uppgifter. En plockade fram fiskenät och kastade ut i vattnet medans andra gjorde upp eld. Fisket blev inte så lyckat, en annan person fick gå i vattnet och rädda nätet, med en rutten trädgren som fångst. Men de hade backup, några små fiskar på ett träspett som de grillade. Om det fanns något mer till måltiden i form av dryck eller ris såg jag inte innan jag åkte iväg tillbaka.

 

Kom inte så långt innan nästa scoop. En ensam kvinna som virade en tråd upp och ner genom någon plantering av chili. Jag balanserade ut på de smala jordgångarna och fick närkontakt.

Mer jordnära bilder från "det okända".

Samma vy som snett ovan. Från juli i år.

Ett av otaliga blomsterfält blev stopp för iste på hemvägen.