Trio med Honda till Mon Cham

Snabbare än tänkt kom jag tillbaka till Mon Cham. Två kompisar med varsin röd Honda ville ha vägvisning. Med tidig start, halv nio, hann vi med två fikapauser innan klättringen upp. Denna gången Samoengvägen förbi Mae Sa Elephant Camp och Queen Sirikit Botanic Garden. Från väg 1096 cirka 6-7 kilometer upp till Nong Hoi.
Tänkt lunch vid Mon Muan omdisponerades till Mon Cham på grund av pågående ceremoni med munkar och andra prominenta folk. Gästerna bjöds på överdådigt med mat. Husandarna fick också en rejäl festmåltid, som de fick dela med en mängd flugor. Vi kunde köpa läskande drycker.
Maten vid Mon Cham kan intagas med vidunderlig utsikt över Mae Rim å ena sidan och de vackra terrassodlingarna åt andra hållet.

Mitt första besök i dessa trakter kan du läsa om här.

Efter lunch var den största Hondan nöjd och hade hemlängtan. Vi två på småbågarna åkte en längre tur och gjorde nya upptäckter. På betongväg, relativt nylagd. Hittade fresh coffee långt ut i ödebygden. Passerade vägbygge vid den lilla byn Mae Pa. Där höll vi på att missa tänkta vägen till Samoeng. En av arbetarna frågade vart vi skulle och visade oss kortaste vägen, genom vägarbetet.
Från Samoeng sedan tog vi vänster på stora vägen, via Mae Rim på hemvägen.

Åter en härlig tur högt upp i bergen. Som högst cirka 1200 meter över havet. Markant svalare än nere i breda dalen och storstaden Chiang Mai. Och det finns ytterligare fina vägar att upptäcka väster om Samoeng . . .



Det finns gamla, som dessa, och nya bungalows för övernattning i Nong Hoi.

Bara "skådebröd" för katten , som inte själv vågade upp på bordet.

De permanenta trynena vid Resorten är betydligt vackrare.

Lunchpaus vid Mon Cham, för oss och arbetare. Här höll de på att hacka nya terrasser.

Lille killen var blyg i början. När han fick se sin bild i displayen ville han behålla kameran.

Ett annat arbetslag på G efter lunch.

Välkommen (på kaffe) till Mae Pa.

Fresh Coffee (Gafae sot) i byn som bestod av två-tre hus, eller var det en förort?

Här vid vägkorsningen i Mae Pa hade vi tur som blev visade rätt väg.



Obligatoriskt stopp vid utsiktspunkten över Samoeng.

Hmong-nejder Mae Rim del 2

Odlingarna ligger på mellan 1100 och 1200 meter över havet. Riktigt skönt att "fly" hit upp och svalka av sig. En termometer visade 23, cirka 10 grader svalare än staden Chiang Mai.
På "vintern" odlar man även jordgubbar. Nu i maj blev jag överraskad att se en annan fruktodling; vindruvor. "Tjyvade" och provsmakade en druva. Fick mersmak, finns nog att köpa vid fruktmarknaden längs floden.
Rundan blev inte speciellt lång, men tog lång tid. Hann inte åka ända upp till Mon Cham och Nong Hoi Royal Project. Det återbesöket får bli en annan gång. Området lockar till fler turer.

Transport av folk - och blåa tunnor.

Krönet i sikte. De blåa tunnorna (t.h.) behövs för krävande bevattning.

Killen väntade tills mamman, eller kanske var det mormor, fixade ihop skarven.

HMONG-nejder och terrassodlingar del 1

Klicka på och förstora kartan.

Mae Sa Waterfall var tänkta målet för söndagens scootertur. Planerna ändrades då bensinmätaren varningsblinkade. Säkrade med att vända och tanka. Sedan bara det blev så att jag åkte in en annan väg. Tidigare hade jag cyklat där, men bara dit vägen fick ett g till och blev "väggen". Nu var det lätt match att klättra uppför till nya höjder.

Ett fantastiskt vackert område med enorma odlingar på terrasser. Sallad, sallad och sallad så långt ögat nådde. Terrasserna ett mästerverk i sig. Likaså vägen som är slät och fin, fast delvis rejält brant, med riktiga serpentinsvängar ner från Mon Cham.

Innan terrassodlingarna svängde jag in till ett annat vattenfall, Tad Mok Waterfall. Vidare och tankade mig själv hos Hmong Lodge, en stor Resort i lugn och rofylld miljö. Mittemot Resorten bromsade jag in och plåtade ett för dagen öde "spökhus", udda dekorerat.

Höga "trappsteg" för vissa.

Trappa till ovan fallet.

Ledig personal. Kvinnorna arbetar för brödfödan, männen . . .tja.

Flame of the Forest. Ingen blomning vid denna årstiden, undrar när?

Pool with a view.

Ut från Resorten finns denna hänvisningstavla.

Cykelparkering till Beer House. Dock stängt för dagen.

Ett av livets många vägval. Brant upp eller brant ner. Jag fortsatte uppåt. Andra vägen går till Samoeng.

Risodlingar i terrasser har sin givna plats bland sevärdheter och fotografering.

Dags nu för dessa underbara byggnadsverk.

Mer från denna höjdarutflykt i nästa, kompletterande, blogginlägg.

TRÄD som kramas och rotar sig

Man behöver inte dra ut i djungeln för att se märkliga träd.

Bilderna är från bekväma cykelavstånd inte långt från Chiang Mai centrum.

Kapat och cementerat men vill inte ge sig.

Stammen till grenverken i de två bilderna nedan.

Ja, i Chiang Mai !!!

Nytt CANYON-kafé. Bra cykelväder.

Tidigare har det varit anslag om Danger, don´t swim.
Nu har någon lycksökare startat kafé vid den spektakulära Chiang Mai Canyon. Varningsskyltarna är borta. Kaféet tar 50 baht inträde för badgäster. En liten summa, som helt eller delvis(?) dras av på priset om man handlar i kaféet.
Försiktiga badare kan låna flytvästar.

Dottern 10 år, pratade bättre engelska än mamman, ägarinnan. 

Vädret inbjöd till fortsatt cykling. Via Sanpatong och längs floden Ping norrut blev det hela 87 km. Vilken skillnad molnen gör. Temperaturen höll sig på max 32-34 grader. Kroppen kändes pigg, ett gött friskhetstecken. Fast jag kände att jag behövde mer kaffe. Och lunch på vägen hem.
Ett tempel prickade jag också av. Med urnor som fört med sig många gåvor på morgonvandringarna, men nu ligger och rostar vid en förfallen byggnad.

Längs floden Ping . . .

. . . på skiftande sidor, med Doi Suthep i bakgrunden.

Mer kaffe blev det här. Kul Drink and Drive skylt.