28 juli 2022

Mot högre höjder - Toblach och Lienz; Alperna

Mot Alperna körde vi, efter Trento, genom bedårande vackra landskap. Förbi Valsugana, Feltre, Belluno, Cortina d´Ampezzo och innan Toblach hade vi bergsmassivet Drei Zinnen i sikte.
Avsnitten längs Cadore Valley, väg 51, till Cortina är "det vackraste området jag åkt genom" sa jag spontant när vi passerade med husbilen.

Både Toblach (Dobbiaco) och Lienz är kända för stora tävlingar i längdskidor. Grannbyn till Toblach,  Niederdorf/Villabassa, har dessutom Europas tuffaste mountain bike lopp, Dolomiti Superbike 130 kilometer, som de rustade för när vi var där (vi lämnade dan före loppet). Här en internetbild från starten och logan till stadens cykelaffär:



Ovan, en av de vackra städerna längs väg 51 mot Cortina,
nederst blick mot Drei Zinnen.

Husbilen behövde och fick en rymlig plats på Camping Olympia i utkanten av Toblach. Redan första dan cyklade vi upp cirka 200 höjdmeter (utsikten över kyrkan och dalen långt innan vändpunkten).

Vi var nästan uppe på högsta punkten av Montecosta-rundan,
men kände inte då till kartbilden.


Tillbaka och förbi kyrkan på bilfria cykelvägar.


Till Sillian, Österrike och tillbaka. Cirka 50 km.





Cykelleden år andra hållet, mot Welsberg 
och för vissa vidare för att vända vid Bruneck.




Tyrolare i Villabassa.

Sista anhalten blev Lienz. Och vi fick bästa platsen på Camping Falken, nära startplatsen för ordinarie skidlångloppet Dolomitenlauf vintertid.

Förutom cykelturer bjöd staden på festivaler, mat och dryck i olika former.







En höjdpunkt blev cyklingen upp till Oberdrum och Oberlienz.

Ett gammalt varuhus hade ersatts av SPAR matbutik.




Utsikt mot Lienzer Dolomiten från Oberlienz.



25 juli 2022

Bardolino - mellan GARDA och LAZISE

Bardolino vid Gardasjön är sedan flera år första base camp på Europaturnéerna. Men detta år var vi knappt inne i stan, bara cyklade igenom.

I stället cyklade jag, medans mina kamrater vilade eller badade, några varv till grannbyarna Garda och Lazise som ligger 5 kilometer åt vardera håll från Bardolino. Det skulle kräva längre tid att ge rättvisa till deras respektive "själ" men här i alla fall en liten inblick, inte enbart från turiststråken.

 (Vilka vi är kan du se på bild i nästa, avslutande inlägget i Bloggen . . .)



Lazise är den mer turistiska av de två.
En smal remsa mellan landsvägen och sjön utgör "stadskärnan".










 
Garda, norrut, är en större hamn för båttrafik på Gardasjön
och är mer vidsträckt inåt landet, med nyare bebyggelse.
Bilderna är från den pittoreska gamla delen.







Camping Europa blev tillhållet i Bardolino efter de dagliga cykelturerna,
med undantag för skjuts till två trevliga middagar på fina restauranger i bergen.


Pass-strul

Vid årliga extention (förlängningen) av uppehållstillståndet i Thailand upptäckte jag att passet bara gällde till 15 december och returresan var den 21 juli. Det måste gälla minst 6 månader vid inresa till landet 😟. (Långt innan dess, utan vetskap om detta, hade jag redan bokat flygbiljetterna.)
Svenska ambassaden i Bangkok, där man ansöker om pass kunde jag inte boka tid förrän så sent som den 13 juni, 5 veckor innan returresan från Sverige. Men lösningen var att hämta ut passet i Göteborg, trodde jag. 
Passpolisen i Göteborg hade 5 dagar innan returresan inte fått mitt pass och kunde inte säga när det skulle komma fick jag reda på efter 5 timmars väntan 😓. Och något e-mail med avisering två dagar innan hemresa hade heller inte kommit.
Dan innan avresa fick jag skjuts till gränspolisen vid Landvetter flygplats. I hopp om ett provisiriskt pass. Efter 8 timmars väntan fick jag det i näven 😛.