Thai-begravning, kremering i ugn

I söndags på scooterutflykt till San Kampaeng hamnade jag vid, och kunde övervaka, en begravning.
Tidigare har jag sett thailändska begravningar, som avslutats med kremering i form av att kistan bränns på öppen eld.
Denna bränningen skedde i en ugn, vars tändmekanism sköttes elektroniskt.

Kom där i samtal med en äldre person från trakten, som hade sysslat med byggnadsdesign. Templet där begravning ägde rum renoverades under hans övervakning. Ett intressant möte på landsbygden.
Vi konverserade på engelska och varje gång jag frågade om det var lämpligt att fotografera svarade han ja. Framme vid själva kremeringen kan du få några riktiga actionbilder sa han bland annat.

Tre varv runt kistan.

Tidigare hade munkar mässan. Nu avslutade de sin uppgift med denna proceduren.

Kistan förs till en pickup för färd till själva kremeringsplatsen.

Innan kistan bärs upp för bränning öppnas locket.

Här tar släktingarna sista farväl genom att stänka vatten på den avlidne.

Även här fick jag tillåtelse att plåta,

men undviker att visa hela bilden.

Begravningsentrepenören tar vid.

Blomsterarrangemang tas bort efter en kort tid.

Elden tänds och efter några sekunder med blickar upp mot skyn ses röken bolma upp.

Och himlen öppnade sig.

Kremeringsansvarige öppnade ugnen för en koll,

och även här fick jag fotografera.

En intressant uppgift fick jag vid utgången.

Här stod en spann vatten med fröer av något slag.

Med detta vatten ska man symboliskt tvätta sig ren.

Jag följde min "guides" råd och handling.

Jag frågade vidare var det hela kostade, 10.000 . . . 100.000 baht? Ännu mer sa min "guide". Ändå var detta en enkel begravning, utan raketer, smällare och andra kringarrangemang. Maten innan själva akten är en stor post och så ska munkarna ha sitt. Samt mannen som sköter bränningen och efterskötsel på platsen. Han har sysslat med detta i 40 år, sedan han var 12-13 år!

Dagen efter kommer de anhöriga och hämtar berresterna, som förs till templet och bevaras där.

Photo Walk / Fotovandring i Lekområde, Bangkok.

Lekområde i rubriken ska inte tas bokstavligen. Det är en förvrängling av ordet Lek på thai, som betyder liten. Alltså en slags tvåspråkig bilingual ordlek.
Vandringen i söndags den 18 augusti kretsade kring Wongwian Lek, som betyder lilla rondellen. Inte långt från den mer kända Wongwian Yai (stora rondellen) med tåg till Mahachai/Samut Sakhon.
Den 85:e i ordningen med Bangkok Photographers. Hela 90 personer mötte upp av många nationaliteter inklusive flera thai. Och om inte majoritet så alltid ett stort inslag kvinnor.

Men det var inte givet att jag skulle vara med överhuvudtaget. Sedan två veckor innan hade jag haft en molande värk i mage och huvud i kombination med ont i muskler och leder, varit matt och orkeslös. Förra tisdagen åkte jag till en läkare. I fredags, alltså dan innan flyget till Bangkok, fick jag svar på proverna och besked om statusen; en virusinfektion, troligen dengue fever. Fastän ingen feber var det det mest troliga visade alla prov. Fick en påse "apoteksgodis" och började käka direkt. Tvekade in i det sista på lördagen men åkte ändå. Och redan vid middagen på kvällen kändes det bättre. Vandringen söndag morgon var jag normalt pigg igen.
Bland medikamenten fanns två vitamintillskott att lösas upp i vatten, tabletter mot illamående och sur mage samt Electrolyte tillskott.

Från sjuk till frisk. Från ordlek till bildlek.

Efter kvinnan med "speciella frisyren" passerade vi tre tempel, inte mitt specialintresse.

Först när vi kom till en stor marknad för amuletter hettade det till i min avtryckare.

Hidden Village - med (låg) inträdesavgift

Hidden Village, nu på alla turistbyråers utflyktsprogram.
Jag var förbi där några gånger under konstruktionen och flera gånger efter att den öppnades ("cykelstråket" går alldeles intill) och såg fram emot att någon gång gå in i parken. För en park är det, med stora gräsytor, gångar, skulpturer, en restuarang  och framför allt stora statyer av Dinosaurier, några till och med som rör på sig och vrålar.

Tre månader innan allt var klart gjorde jag en "tjuvtitt" med detta blogginlägget (utan att se Dinosaurier-delen).

Den officiella öppnandet var i april 2017 men inte förrän häromdagen kom tillfället. Tillsammans med goda vänner tog vi lunch där efter promenad i parken. (Inträde för Seniorer 80 baht.)

Kuriosa, ett annat gömställe.
Hidden Village inte att förväxla med Gömda Dalen (Hidden Valley) eller Resorten Hidden Valley i Mae Rim.
I mars år 2012 var jag på upptäcktsfärd och hittade Resorten Hidden Valley uner uppbyggnad för första gången, då ett dolt gömställe. Jag åkte tillbaka dit augusti 2018, för att se hur ståtlig Resorten blivit. Nog var det färdigbyggd, men helt öde (några hundar hindrade mig dock att kolla på närmare håll).
Hittade en sajt som säger att Resorten är till salu, för 115 miljoner Baht! Det verkar som försäljningen riktar in sig på Kinesiska marknaden.

INDIGENOUS PEOPLES DAY / Ursprungsbefolkningens dag

Etniska minoritetsfolken från i huvudsakligen norra Thailand har sin årliga samling denna gången inne på Mae Jo Universitets område.
Traditionella dräkter, danser, lekar med uppvisningar, utställningar och kvällsshower. Men bara under två dagar, 8-9 augusti.

Här lite bilder från mitt besök i dag 8 augusti.
Jag lyckades komma samtidigt som en parad vandrade in till öppningsceremonin.

Publik och deltagare gick liksom ihop,

knappt några västerlänningar bland besökarna.

Denna smeten kunde jag provsmaka lite senare. Gott.

Träffade en trevlig kvinna tillhörande Lisu stammen.

Hennes mamma, 89 år var kvar i bergen.

Dräkten var 30 år, från hennes "fostermamma".

En infödingsstam hade kommit från Phattalung, södra Thailand.

En "monter" visade hur de bodde och levde normalt.

Övrigt vimmel.