14 mars 2019

Nationaldag i Thailand - för elefanter.

Fyrtiotredje gången man firar National Elephant Day i Thailand.
Vi har ett gäng på sex svenskar som trotsade årets värsta luftföroreningar, orsakat av svedjebränning. Tre på moppe och tre i bil. Efter lunch på Sala Café kom vi fram till Mae Sa Elephant Camp för att se ett härligt stort smörgåsbord uppdukat för elefanterna som ett 70-tal djur majestätiskt vandrade ner till och intog.

Den allra största delen av publiken var befriande nog hill tribe people från trakten. Inte minst glädjande för barnen som hade ledigt från skolan.

Jämför också mina tidigare besök. Det allra första år 2011 och senaste, år 2016.


Nu årets bilder.

























Mycket trevlig utflykt med delar av stenbordsgänget från Weerachai Court.

07 mars 2019

Samoeng loop - en runda som har mycket att ge


Två Hmong byar, en i vardera del av Samoengloopen blev gemensam nämnare för denna tvådagsturen.

Startade från Hang Dong hållet och gjorde halvvägs till Samoeng en avstickare på en dålig lokalväg. Man kommer ut på stora vägen igen högt upp på ett bergspass precis innan de branta zick-zack backarna.
Byarna där, Nam Som och Huai Khwang, är helt och hållet bebott av bergsfolket Hmong och är totalt befriat från turistströmmar. Till skillnad från Nong Hoi i Mon Cham, där jag övernattade, och små bungalows och tält fortsätter byggas och planeras i många småprojekt.

Det finns inte lika många "vattenhål" på den södra delen (Highway 1269) av rundan som på norra (Highway 1096). Och definitivt inte via Hmongbyarna där det dock finns en liten shop för läsk och snacks. Det var lunchdags när jag passerade och inte mycket aktivitet på fälten. Dockleksakerna i snören fick mig att gå länger in i en gränd och överrumpla i lunchen.




Kaffetörsten tilltog och det dröjde till långt efter utsiktsplatsen Samoeng innan jag stannade vid första bästa. Ett gott val visade det sig, som inte behövde närmare eftertanke eller undersökning. En ny restaurang med café med chic dekoration och en hisnande smal gångbro över en bäck.













Vattenbufflar blev nästa anledning till stopp.
Mannen som vaktade dem tipsade om en liten väg till en enskild utsiktsplats.








Vägen upp till Royal Project Nong Hoi och Mon Cham var under konstruktion (men bara 2 kilometer sa en tjej jag stoppade). Turistsäsongen är snart över, men det byggs och planeras mycket mycket mer. Det kommer fler säsongen (och än har inte kineserna hittat dit i stora skaror).

Här ett ännu inte öppnat café just på toppen av backen.






Efter att ha slängt in tandborsten i min bungalow tog jag en öl och en runda i byn.
Fotbollskillarna gav oundvikligen tankarna till Tham Luang i Chiang Rai, men nu är det torrperiod och här finns heller ingen grotta. De större killarna hjälpte även till med förstärkningsarbete med hjälp av bildäck och jord. Ett arbete som verkade klart morgonen därpå.






En ny vägsnutt slutade i denna gårdsplanen/lekplatsen/samlingspunkten.




Växthus i motljus.

Det blev middag.


Det blev natt.


Det blev morgon.




Och ett obligatoriskt besök på toppen, utsiktsplatsen Mon Cham





Vill tillägga att JORDGUBBARNA jag köpte hem var väldigt söta och goda. En bonus.