Wat Doi Kham - a Temple with a view

Utsikten över staden är magnifik från Temple of the Golden Mountain. Hela namnet är Wat Phrathat Doi Kham, där Phrathat står för reliker från Buddha. Doi betyder berg på Lanna språk och Kham är guldklimp på thai. Templet byggdes för cirka 1300 år sedan, övergavs men återupptäcktes år 1966.

Besökare kommer hit för att be om lycka och välstånd (fortune) och har med små eller stora mängder jirlanger av jasmineblommor som gåvor.

 

Boulevarden fram till Rajapruek/Royal Flora, som man passerar till templet, är kantad med försäljare av dessa jasminblommor. Har man missat eller vill komplettera finns det att köpa även där backen till templet börjar. Där finns förresten statyer av jättarna som man offrar buffalokött till en gång om året, story här.

För några år sedan cirkulerade ett rykte att en högvinst i statliga lotterier hade köpts här, och besökarantalet flerdubblades.

I dessa pandemitider är det glesare med besökare men jag var långt ifrån ensam att ha tagit mig upp den slingrande branta vägen till templet, denna Kungens födelsedag, onsdag 28 juli.

 

Byddhastaty 17 meter hög och snablar från nationaldjuret.

CMU agriculture and horticulture fields.

Rajapruek / Royal Flora närmast.

Väggmålningar längs vägen ner.

Området med statyer av jättarna och bufflar.

Fika och lunch i djungeln - två smultronställen!

Djungelkafé och lunch cirka 50 kilometer öster om stan högt upp i bergen bortom San Kampaeng och Mae On. Vilka fantastiska ställen det finns att fortfarande upptäcka och utforska.

Kaféet UTSAH Homebrow var en ny och spännande upplevelse. En annan länk till Utsah kafé. 

Tharnthong Lodges har jag visserligen varit vid förut, men aldrig lunchat där.

Efter avtagsvägen till San Kamphaeng hot Spring går vägen snart brant uppför drygt en kilometer och förbi stora odlingar och försäljning av trädgårdsväxter, inklusive stora träd. Vidare riktning mot Ban Mae Kampong men innan man når det "turiststället" svänger man in vänster och kommer på smal väg till "jungfruliga" djungelmarker. Vi (Bengt och jag) nöjde oss med det lilla och utsökta kaféet Utsah, annars fortsätter vägen genom mer spännande vildmark. Grönskan och växtligheten är som frodigast, tätast och vackrast nu under regnperioden.

Överkomligt vägavsnitt.

Denna gången undvek vi de riktigt farliga avsnittet i vägsystemet.

Lite förvirrande blev det vid skylten med Utsah 

där flera bilar stod parkerade.

 

Bilder från omgivningen vid parkeringområdet (där det också serverades kaffe).

 

Vi förstod så småningom att det var fri transport med pickup till själva kaféet. Och promenad nerför sista 50 meterna. Ett läckert ställe vid en forsande bäckravin med djungel runt omkring.

Bilder på själva kaféet, se länkarna ovan.

 

På väg tillbaka, innan lunchen, ett stopp för mer fotokonst.

Nu av väderkvarnar och växthus.

 

Tharnthong Lodges, en återupptäckt pärla.

Lunch i en underbar miljö!

Med ett "Hobbit-hus" som första anblick.

Parkering i glashus.

Slända som kollar glass-menyn.

Heavy Fantasy Art - konstbesök i Mae Taeng

Weerachan Usahanun. "One of Thailands most esteemed artists, admired by distinguished Asian and European art critics and collectors for his powerfully poignant paintings, including stunningly detailed fantasy portraits and infinitely intricate representations of the Hindi deity ´Ganesha´.

Weerachan hails from Uttaradit province in the north of  Thailand. He studied at the College of Fine Arts in Bangkok before moving to Vienna, Austria, where he worked as a professional artist mentoring several of Europe´s most respected members of the European art community."

 

Texten ovan är från hans presentationsfolder.

Nu bor Weerachan sedan 7 år tillbaka i Mae Taeng, cirka 40 kilometer norr om Chiang Mai. Ivar och Kenneth har träffat honom tidigare, jag enbart under hans utställning vid Baan Tuek Art Center (klicka på länken) i mars 2017.

Vid dagens i förväg aviserade besök blev vi vänligt bemötta av denna världskända, ändock så jordnära person i hans ateljé där vi fick en guidad visning och trevlig pratstund vid kaffet.

Konstnären Weerachan Usahanun.

Även ramarna, av trä, tillverkar han själv.

Detaljer från tavlan ovanför.

Självporträtt.

Vilken arbetsmiljö!!!

Coffee time.