Bortom (bakom) golfbanan

Beyond the Golf Course (previously mentioned)

Då upptäckslustan är stor är det lätt att cykla vidare. Redan Mae Jo restaurangen ligger utanför min eminenta karta, men det hindrade inte att utforska ett nytt område. På en fin asfaltsväg uppför en långsluttande backe. För att hamna i Milda Österns Vilda Västern. Ett stort jordbruksområde eller Farm som de föredrar att kalla det här. Med mycket influenser från just Vilda Västern. Området tillhör Mae Jo University och innefattar stora odlingar av Longan men även andra grödor och blommor samt för att vara ett Cowboy-område även "riktiga" kor.

En fin extrarunda som gör tidigare nämnda slinga till en 70-80 km utflykt.



En Ranch, populärt ställe för fotografering. Både för undertecknad och bröllopsfotograf.



Populär avbildning vid en Ranch.



Kamera räknas ej som vapen.



Populärt att avbildas vid en Ranch.





"Riktiga Cowboys" ska ha riktiga kor . . .




Bakom hatten och hästkrafterna skymtar Longan fruktträd.

 















. . . Cowboy-stuket är dock något stukat. Av fortskaffningsmedel och övrig utstyrsel är bara hatten kvar. Det är ju å andra sidan huvudsaken (för att vara cowboy).

Slingrande väg inne i området med utsikt norrut.

 

Mot Golfbanan

Towards a Golf Course, on superb cycling roads

Utdrag av kanonbra karta som visar superbra cykelväger och andra detaljer.

Golf-anläggningar har sina fördelar, även för en icke-golfare. Perfekt underlag för skidåkning (i trakter med riktiga vintrar) eller som utflyktsmål för en måltid. Maejo Golf Course ligger på lämpligt avstånd från centrala Chiang Mai för det sistnämnda. Och vägarna dit bjuder på superbra cykling. På lugna vägar utan trafik, längs vattenkanaler, förbi stora områden risfält och andra odlingar. Flackt och roligt kurvigt. Drunken Snake Road m å s t e man ju bara cykla på. För mig inbjuder cyklingen inte till höga farter, utan lugnt glidande för att se och uppleva omgivningarna. Och stanna för att fråga om saker och ting. På ett ställe höll man på att ordna till för bröllopsfest nästkommande dag, ute på en åker. Det skulle bli ett hundratal gäster, jag blev inbjuden men tackade nej. Sa att jag inte ville cykla i mörker tillbaka. På ett annat ställe, ett tempel, gjorde man fint till en ceremoni (kanske någon skulle inträda i munklivet?) En orkester dunkade och tränade högljutt och äldre (fd sötnosar) gjorde i ordning blomdekorationer som de avbröt för att visa några danssteg för mig.
Så småningom kom jag fram till golfbanan och fick lön för (den lätta) mödan. En superb lunch på japanskt vis. Distansen kan hamna mellan 50-60 km, utan allför stora utsvävningar av de oändliga variationer som finns.

I en del områden där man har bevattningssystem har man börjat plantera ris.



Han kastar ut buntar med ris . . .





. . . för plantering i långa rader.

 








Blivande bruden.



Drunken Snake Road på bild.

Röd Chillipeppar på tork.

Lunch Set på japanskt sätt.



Vandring / Hiking Doi Pui National Park

Här började vandringen, högt upp och ganska kyligt. Bärarhunden startklar.

 

Berget väster om Chiang Mai är mest känt som Doi Suthep. Det berömda buddhistiska tempel Wat Prahtat Doi Suthep, 1.050 m.ö.h, med utsikt över staden lockar de flesta av turisterna som kommer till Chiang Mai. Ytterligare 4 km upp ligger det Kungliga Bhubing Palace och i dess närhet flera byar av stamfolk, numera mycket kommersialiserade. Ända hit upp går en bred fin asfaltsväg. Efter palatset blir vägen mycket smalare, med skarpa kurvor och med skyltar som manar att tuta. Högsta punkten, Doi Pui, ligger på 1.658 m.ö.h. Vägen fortsätter, nu nerför, några km till ett center med tillhörande övernattningsmöjligheter.

Detta var utgångspunkten för en vandring arrangerad av Chiang Mai Hiking Club. (Klicka och se dess hemsida.)

Och som jag anslöt till för första gången. Vi hade samlats kl 08 vid stadens Zoo för att åka songtaew (liten taxibuss) upp. Till skillnad mot cykelgruppen på söndagar är det flest faranger (västerlänningra) på vandringarna. Denna gången fler än någonsin, 35 personer - och en hund, som bar ägarens packning.

En mycket trevlig aktivitet. Med besök vid en kaffeodling, som givetvis inbjöd till fika av gott hill tribe coffee. Här finns inslag av pinjeträd och vackra blommande träd, närbesläktat med Japanska körsbärsträdet Sakura. Längre ner såg vi ett mäktigt exemplar av ficus; stryparficus (strangler fig). Som fått namnet av att den börjar växa på, kring, runt ett annat träd som fungerar som ett slags bärare, men som senare dör ut.

Vandringen gick mest nerför, ibland brant nerför. Orken var det inget fel på men jag kände ibland en brännande, värkande smärta runt knäna. Och fick en fruktansvärd träningsvärk efteråt. Hoppas det bara beror på att ovana muskler fick sig en omgång och att inte knäna förstördes ännu mer. För denna vandringen gav mersmak . . .

Alla bilder, framför allt de två översta, blir större av att klickas på.

En del av rotsystemet till stryparficusen, som var enormt stor.



Närbild av "Sakura".





Bildspråk från nygammalt cykelstråk

 

I söndags skippade jag cykelklubbens korta runda och siktade in mig på ett område där jag hamnade av misstag 2006, under första dagen av den två veckor långa Mae Hong Son rundan. Nu var jag bättre rustad, med karta och lokalkännedom. Den slingan fick mig att återse en avlägsen, levande landsbygd med alternativa odlingar till riset, som nu är skördat för säsongen. Kände bl a gräslöks-liknande dofter. Ett lättkuperat område på randen av den bergskedjan som bildar landets högsta topp. Såg en man som gick ut i en flod för att hämta vatten – trodde jag. Men det var sand han bärgade från flodbotten. Tacksamt motiv för en bildserie (klicka för större bilder). Blogginläggen är för övrigt inte tänkta som litterära mästerverk, det är framförallt bildspråket som får tala. Ibland hjälper fantasin till, som den asfaltlagningen som blev en hund (pudel?).

Det blev hela 98 km i behagligt väder, mest mulet, ca 25 grader.



"Asfaltshund"



Fortfarande men inte fort farande

Still going - still.
 



Vardagligt, till och från marknaden.

Nä, de kommer inte speciellt fort farande. Men fortfarande kan man se tre-hjuliga cykeltaxi (samlor) som ett både festligt och vardagligt inslag i gatubilden. Vid lokala marknadsplatser är de ännu transportmedel för närliggande hushåll och handlare.

Ibland ser man "rally" med ett tjugotal ekipage som var och en medför en turist på gammaldags upptäcktsfärd. (Första gången jag var i Chiang Mai, 1982, blev jag guidad till tempelruinerna på dylikt sätt.) Dessutom är de ett givet inslag i vissa festivaler, prydliga och pyntade.



Festligt, som här vid Flower Festival.



Tre "generationer". Gammalt, modernt och ungdomligt våghalsigt.

Veckan som gick gjorde jag tre fina och omväxlande cykelturer. En 36 km runda på slingrande byvägar där jag lyckades undvika de stora trafikerade lederna helt och hållet. Dagen efter en 40 km runda då jag guidade ett turistande trevligt svenskt par (kontakt via Arne i Bangkok). Mest på småvägar och med en obligatoriskt avstickare till en sjö för lunch under en av de många palmhyddorna. (Mer utförligt i inlägg från oktober -09.) I söndags en lång runda som kommer få ett eget inlägg. Det rullar på . . .

Och så gör också världscupen i skidskytte. För att komma i rätta stämningen inför sändningarna (kollar på webben) från alperna har jag ätit både currywurst und gulaschsuppe. Två härliga segrar i Oberhof med Helena Ekholm i huvudrollen. Nu fortsättning i favoritplatsen, Wolfgang Pichlers hemby, Ruhpolding. Med nya, mer kuperade, branta banor och regn enligt prognosen.
Tillägg onsdag kväll: Kunde t o m se skidskytte på Eurosport via storbildsskärm vid en restaurang. Befarade regnet uteblev och med det(?) de svenska framgångarna.

Tolvslaget blev Avslaget



En del av pjäserna vid 700 Stadium, plåtade några dagar innan nyårsafton, som fyrades upp från kl 19-02.

 Asiens största nyårsfyrverkeri brändes av i Chiang Mai - och jag sumpade det.
Hade bestämt med ett par andra svenskar att träffas på nyårsafton. Efter lite mat och några öl kom det till tveksamhet med transport till och från 700 Stadium, 10 km från stan. Mina optimistiska slagord; hemresan ordnar sig alltid, föll inte i god jord. Vi blev kvar i centrum. Försökte komma in på några krogar vid floden, vilka var fullbokade. Hann ut på gatan för att, delvis skymt av träd, se det närliggande fyrverkeriet. Tog några eftersläntande öl på halvfyllda pubar och lullade hem frampå småtimmarna. Något avslaget blev det, men ändå en skön, varm kväll i glada vänners lag.



Förutom inne på arenan fanns det gott om sittplatser utanför. -Suck.





Armén fixade till en vägpostering i nyårsfirandets tecken. Vid arenan var det dessutom en mängd security, vakter, soldater, poliser, metalldetektorer för att säkra arrangemanget. Fast jag kunde glida runt med cykeln vid 3-tiden och kolla de uppställda fyrverkeripjäserna - tills en vakt bad om accreditering och jag fick vända. Det blev också allt jag fick se av det hela. -Suck.