Apor - som arbetsredskap

Återkommer till utflykten söderut, med bilder från apor i arbete med att plocka ner kokosnötter. Inget man ser från stora Highways´, men en vanlig syn längs de mindre lokalvägarna.

Hittade också en film från Monkey Training College, som jag besökte utanför Surat Thani.

http://youtu.be/Tf8mbxR2LQM

 

 

 

Missade starten . . .

. . . och det mesta av målgången.

Redan för två veckor sedan hade jag siktat in mig på Singha Park Obstacle Fun Run i Chiang Rai. Inte för att delta aktivt, utan passivt med att ta bilder. Efter bussresa, övernattning och cykling kom jag till tävlingsområdet vid 10.30-tiden på söndagen. Och frågade när starten skulle ske. De hade startat före klockan 8 på morgonen, hmmm. Jag hann i alla fall med att se spillrorna av de som kämpat sig igenom 30 km, 4 varv på en 7,5 km bana. Några actionbilder blev det.

 
 




På den längsta sträckan, 30 km, tävlade man i team á fyra-fem personer.

En team-medlem trampade vatten . . .

. . . medans lagkompisen hade fullt upp med att hålla näsan över vattenytan.

Ett stort hägn med zebror och giraffer längs banan var ett blickfång både för tävlande och åskådare.

 



Sista uppgiften var att tillverka en bår och bära en tänkt skadad medlem i mål.

 

Medaljer till alla (och priser till de främsta i varje klass).

Det finns hopp för thailändska ungdomarna.

Söndagscykling i Bangkok

Det var helg när jag kom till Bangkok, med tåg från Hua Hin.



Pausvila i skuggan.

Söndag är det minst hektiska dagen vad gäller trafiken, så jag passade på att göra en cykeltur, 24 km på egen hand. Genom Chinatown, igenom den gigantiska blomster- och grönsaksmarknaden. Fram till floden Chao Prahya för fika. Där såg jag två cykelgrupper som åkte båt på floden (med cyklarna). En intressant del av guidade cykelturer, som de flesta cykelarrangörer har. Även det svenska företagen Bangkok by bike.



Nostalgiskt återseende, bodde här för många år sedan.

På andra sidan floden såg jag en annan stor grupp cyklister. Tog lokalfärja över och kom ikapp dem av en tillfällighet, de hade stannat till vid en Public Park, med en replika av Princess Mothers´ barndomshem. Det var en lokal cykelklubb, bara thailändare, som hade cyklat 40 km från Nonthaburi. De var på väg till ett tempel som delade ut gratis lunchmat, jag fick följa med och fick också en skål nudelsoppa, chokladdryck och söt dessert.
Intill fick jag syn på en vägskylt med bekant namn, Soi CHIANGMAI, och fick lite av hemlängtan. Kanske påverkade det att jag köpte tågbiljett hem med nattåget måndag.
Här i Chiang Mai är de besvärande luftföroreningarna borta efter några kvällars åskregn, men fortsatt varmt. 36-38 grader fram på dagen. Inomhus känns det svalt med luftkonditioneringen satt på 27 grader.



Nonthaburi Sunday Bicycle Club

Cykelgruppen, andra sidan floden.

Välordnad kort cykelsträcka längs floden.



Vägskylt med viss påverkan.

Princess Mother Memorial Park.

 

En guidad cykelgrupp som avslutat flodturen.

 

Andra sevärdheter längs floden, mer eller mindre kända; Wat Arun, gammalt kinesiskt tempel och trähus modell äldre.

Efter Wat Arun tog jag en annan lokalfärja tvärs över floden, rundade Sanam Luang och tillbaka till Hua Lamphung.

 



Gruppen jag slog följe med till lunchen.

Fiske från gång-cykelbanan.

Mini-"katakomber" vid ett tempel.

2 meter ORM. En tempel-BJÖRN. 820 km CYKLING.

Framme i Hua Hin och cykelturen är avslutad. Med många härliga möten, minnen och episoder i bagaget. Med alla utsvävningar, felkörningar och extraturer på "vilodagarna" blev det 820 kilometer. Ett förhoppningsvis oslagbart rekord under denna cykelfärden är fem (5) punkteringar. Den sista i Prachuap Khiri Khan lagade jag själv. Upptäckte då en trasig eker som jag fick fixat hos en cykelhandlare. Inklusive arbete att rikta hjulet kostade det 100 baht. Hallå svenska cykelhandlare; 20 kronor, och gjort på direkten!

Allt går inte att återge, ens med bilder. Bara en liten episod:
På en långsträcka vid Sam Roi Yot blev jag invinkad av en man, i sällskap av fru och dotter. De hade väl sett en vänligt sinnad turist ute i ödemarken och anledningen till stoppet var att dottern skulle göra ett intervjujobb. Hon hade ett färdigt frågeformulär om turism i Pattaya, som hon skulle redovisa till sin engelsklärare. Jag hade inget emot en vilopaus under ett tak vid vägkanten. Som mikrofon hade hon sin mobiltelefon (alla dessa mobiler). Jag svarade, ibland lite väl utförligt, på frågorna. Med följd att nästa fråga hade jag redan svarat på. Under intervjun stod mamman bredvid och filmade med sin kamera. Ett verkligt teamwork hos familjen. När det hela var klart uppstod bekymrade miner, först hos mamman sedan av hela teamet. Inspelningen hade inte funkat. Please do it again. Okey, en kort variant, tyckte jag. Och så drog hon hela harangen igen. Denna gången svarade jag mer kortfattat och alla blev nöjda. Som belöning fick jag en flaska vatten och stort tack.

Ormen (från rubriken) såg jag utefter en, på alla kartor, omarkerad grusväg. Där några personer lade ut fisk för torkning. En man höll en lång käpp i handen, trodde jag först. Men det var en infångad orm, säkert två meter lång. Troligtvis var den död, men mannen höll det med ett säkert och hårt grepp över huvuden. Efter den upplevelsen kände jag mig lugn på grusvägen med den vackra palmallén. Traktens värstingreptil var tillintetgjord.

I ett stort tempelområde vid en fiskeby söker om Prachuap hittade jag björnen. Där finns ett "minizoo", också med apor och ett djur med vassa långa taggar, piggsvin(?). En kvinnlig djurskötare lät björnen känna på lite Songkran-firande, i efterskott.

Ett av många "vattenhål", kaffe och glass. Havet i bakgrunden.

Tvärs över Thailand på 80 minuter - med cykel

Alldeles söder om staden Prachuap Khiri Khan står en skylt vid Highway 4 som säger "Narrowest point of Thailand". Fågelvägen till gränsbyn Dan Singkhon är cirka 11 kilometer. Jag cyklade dit på "nya året", det blev en runda på cirka 50 km. Många nyårsfirande turister gjorde samma resa, med bil. En stor marknad vid gränsen med billiga varor lockar dit folk. För min del var jag bara nyfiken på att komma till gränsen. Fick till och med gå in en bit i ingenmansland. Om jag uppfattade rätt (en cykelintresserad bangkokbo frågade en vakt) kan man som utlänning åka minivan till närmaste staden i Myanmar, kostnad drygt 1.000 baht. Men bara  över dagen, något visa run med stämpel i passet går inte att få gjort.

Vid den äldre grämsmarkeringen.

Ett gammalt skjutvärn, med utsikt över passet.

Mellanzon. Till dessa grindar fick jag gå. Såg inte till Myanmar´s gränspolis.

Från Myanmar´s sida är texten på engelska.

Fotnot:
Med en sökning i google ger Wikipedia samma uppgift om den smalaste delen av Thailand. Men den är missvisande, ja helt felaktigt. I Bangkok Post hittade jag en notis att den smalaste landremsan i landet är vid gränsen mot Kambodja, i den sydöstra delen, söder om Trat. Där är det 450 meter Thailändskt landområde mellan havet och grannlandet.

PKK firade nyår skonsamt

Jag hade bokat hotellrum för tre nätter med option för en fjärde. Med baktanke att hålla mig inomhus under det galna vattenkrigandet under Songkran, Thailands speciella nyårsfirande.

Men i lilla lugna Prachuab Khiri Khan höll man en angenäm profil. Långt ifrån det våldsamma vattenkrig som äger rum på de värsta platserna. Här har benämningen Vattenfestival sin rätta grund. Och själva vattenkastandet bara under en dag. Som "utomstående" kunde jag tryggt promenera mellan de sporadiska vattenhålen, fram till huvudgatan där karavaner av bilar med folk på flaken slängde vatten på varandra parallellt med fotfolken som varsamt smekte lera på förbipasserandes kinder för att önska god tur i nya året. Jag tog plats vid en restaurang och kunde kolla den sprittande, glädjefyllda festen.

I själva viken är det ännu lugnare och fridfullare, varje dag. En vy man njuter av vid varje besök, inte minst från någon en av flera restauranger längs Beach street.

En bättre plats att bada vid är Ao Manao. På väg dit kan man passera över en militär flygbas, och där finns snälla apor till beskådning.

En vecka se´n, vad har hänt?

Fortsatt förflyttning norrut, nu 550 km sedan starten i Surat Thani. Gjorde en övernattning på Koh Tao.

Klippö nära land på väg till och från Koh Tao, syns från snabba katamaranen.

Trots vilodagarna i Chumphon ville jag behålla max 70 km per dagsetapp. Men det blev en betungande dag till underbara byn Bang Boed (uttalas bang böd) som har en milslång öde strand. På fina vägar, delvis på Royal Coast Road med stora breda cykelbanor i vardera riktning.

Utsikt från ett av vätskestoppen, vid ett tempel där jag blev bjuden på saft.

Fiskeläge vid Bang Boed.

LILLA (!) vägen ut från Bang Boed

Men värmen under brännande solen var påfrestande. Det blev tätare och tätare mellan vätskeintagen. Hittade ingen lämplig övernattning utan kämpade på. Efter 70 km kändes det lite piggare, det blev mer skugga av moln och träd. Då det var 5 km kvar kändes det som att nästan vara framme, hade då cyklat 97 km och tresiffrig distans hägrade. Om inte . . . jag fått punktering! Det skulle bli mörkt snart och jag satsade på att få lift. Det tog inte en minut innan en bil i motsats riktning, som jag vinkade mot, backade och stannade för att erbjuda skjuts. Den vänliga damen körde mig till en fin Resort, hon ville absolut inte ha ersättning. Only in Thailand (och grannländerna). Jag tog först en behövlig öl vid stranden. Sedan visade en cykelintresserad kille på Resorten mig till en MC-verkstad som skulle fixa punkan till nästa morgon. Allt var frid och fröjd - om inte sängen hade varit så betonghård. Nåväl, efter mat och två öl till lyckades jag ligga på sidan och sov hela natten, men vaknade stel som en pinne. Väntade med utcheckningen, hämtade hojen, tog nödvändig massage och åt Pyttipanna hos en svensk som har Bungalows i närheten. Kvällen innan hade jag träffas honom efter tips av killen vid Resorten. Åter nöjd och belåten cyklade jag tillbaka för att checka ut. Då - PANG !  Slangen sprack med en stor smäll. MC-reparatören skrattade då jag kom tillbaka, åkte och köpte en ny slang och en timma senare var jag på väg till nästa anhalt, Sunrise Resort.

Där träffade jag Ivar, en kompis från Chiang Mai. Han är på väg, också ""på flykt" från röken i Chiang Mai, söderut (med lokala färdmedel). Jag visste om hans resrutt och tur var det. Han kunde dagen innan fixa och boka rum för mig i ett annars fullbokat hotell i Prachuap KhiriKhan, där jag ska tillbringa Songkran-nyåret.
Nu är jag i Ban Krut, en annan fin by/stad med milslång strand. Här förberedes Songkran bland annan med sandskulpturer i form av djur. Frukosten vid en suveräna Farangrestaurang  Kasama´s blev långvarig. Träffade där en trevlig och mycket pratsam cyklist, som är en av redaktörerna, om inte huvudskribent, till www.bicyclethailand.com. Den sajten delar fritt med sig av "allt" om cykling i Thailand, och mycket därtill fick jag reda på under vårat samtal.
Sovmorgon, frukostsamtalet och detta tidskrävande blogginlägget har medfört att klockan nu är 16.55, hög tid för lunch så jag hinner med middag innan sovdags.

Sandskulpturer i Ban Krut.

Min Bungalow i Ban Krut, A4.