Vintage car parade - Vägbygget till Doi Suthep hedras

För 89 år sedan anlades väg upp till Doi Suthep. Konstruktör var munken Khruba Siwichai.

Vet inte när denna ceremonin startade men nu för tiden hedras Khruba den 30 april varje år med ceremoni och parad av gamla bilar upp till templet Doi Suthep.

Och han, i form av staty, som skapade vägen åker med upp i första bilen, samma fordon som han åkte i vid öppnandet av vägen.

Khruba Siwichai, the most revered monk in Northern Thailand, is credited with the construction of a road leading to the Doi Suthep temple. In memory of this event, on Tuesday April 30, 2024, you can watch a parade of vintage cars, including the very one that took Khruba Siwichai to inaugurate the road.

 

 Först en ceremoni med dans och tal vid foten av bergen.

 

 

Frontbilen från 1935 kördes för egen maskin till kilometer 1,

sedan vinchades den ömtåliga bilen upp på flaket av en bogserbil.

Vid Wat Phalat, halvvägs upp gjordes ett långt uppehåll med mässande och mat/vattenutdelning. Det blev vändpunkten för mig, men mer ceremonier med dans blev det vid slutmålet Wat Doi Suthep.

10 grader svalare - för ett dygn

Hettan består 😱. Jag sökte tillfällig svalka 😇 uppe i bergen, Mon Cham närmare bestämt. Bekvämt avstånd, knappt två timmars färd i lugn fart med scooter. Även luften är något bättre uppe på 1200-1300 meter över havet.

Övernattning var först bara en lös tanke. Efter fika på restaurangen Maovo Station åkte jag till ett ställe jag bott på tidigare, men uppe på krönet ringlade en lång svart orm. Det försökte komma igenom en pallisad. Misslyckades vid första försöket och höll sedan nästan på att fastna mellan två stolpar. Ormen kom igenom till slut, men min direkta tanke var; här kan jag inte bo.

Det var fotboll som höll mig kvar. Inte för fotbollens skull, men samma kristna organisation som sköter fotbollsklubben Christ FC, har även Eden Garden Resort intill. Jag hade stannat för fika och bara frågade i förbigående. Jovisst, jag kunde kolla på rummen och bestämde att stanna. Fräscht rum med a/c och internet.

Som bonus hamnade jag i två intressanta vardagliga situationer.

Vägbygge

Jag hade lagt tandborsten i rummet och åkte iväg att äta. På väg dig (till Maovo Station) såg jag ett gäng arbetare i en glänta.

Stannade till och frågade "-Tam aray". -"Thanon" blev det korta svaret. De höll på att göra en väg.

Det var längesen jag såg en väg tillverkas på detta sättet.  Vatten från en tank på bilflak, blandar för hand med sand och grovt singel, häller ut med en hink och slätar till med murslev. Man lägger ut cement i rader som passar för bilspåren och tjänar in både arbetstid och materiel. Och man kan komma fram till sina odlingarna utan lerig svårframkomlig terräng under regnperioden.

 

After work

På restaurangens takterrass åt jag en favorit, Kaeng Hang Lae (kokt kött med ingefära, vitlök och kryddig sås) och hörde samtal och glada skratt underifrån. (Tidigare på dan hade jag sett ett pågående nybygge.) Tittade nu ner och "vädrade" ännu ett scoop med kameran.

Gick ner och hälsade och blev genast bjuden både på mat och öl. Sa att jag var mätt men tog några klunkar av det senare. Och så var våran konversation igång. Testade att säga After work på thai, men "langdjak tam ngan" gav bara oförstående leenden tillbaka. Ändå kul att kunna några fraser även om det blev felsägningar ibland som de fick skratta åt.

 

Också ett sätt att hamna under bordet - med ett fototrick.

 

 

Okey, det är ju ofrånkomligt att visa lite fotboll också. Klubbemblemet har inslag av blått och vitt så kopplingen till mina Blåvita Änglar var uppenbar.

Under skollovet har de nu ett träningsläger och de många pokalerna vittrar om framgångar, även från internationella turneringar.

 

 

Även om det är lågsäsong, både turist- och odlingsmässigt är det ändå skönt att komma hit och få lite svalka. Kunna röra sig utomhus i behagliga 23-30 grader, tio grader lägre än hettan nere i storstaden. Om än bara för ett dygn.

 

 

Morgonpromenad i värmen, Old City Chiang Mai

Gamla kvinnofängelset är tillbommat och utrymt sedan länge.

Intill ligger en annan myndighets-byggnad som också blivit övergivet. Det gav uppslag till ett intrång med kameran.

Och efter frukost i närheten fortsatte jag vandringen runt ett kvarter, med detta resultat. 

Efter kl 11 blir det alltför varmt och på eftermiddagen olidligt hett upp till 40 grader Celsius 😡.

Januari 2013 gjorde jag ett reportage om det då nyligen stängda kvinnofängelset, kolla här.

 

Efter frukost:

Coffee Shake & Juice - with Love (temporary closed).

 

Ny el-kraft.

 

Wat Chedi Luang ceremony

Klockan sju på morgonen skulle det börja. Okey, det kanske blir tjusiga ceremonier med danser och gamla traditioner. Och lämplig tidpunkt innan hettan slår igenom med upp mot 38 grader fram på dan. Så, tidig väckning och en kort cykelpromenad för att hålla fotograferandet vid liv.

Det visade sig dock vara en väldigt stillsam tillställning. En samling munkar sittande, varav en mässande, framför skaror av anhängare som kommit med gåvor för att göra merit. Det hela handlade om att pryda och drapera chedin med orange tyg i samma färg som munkarnas klädsel, ett platt som symboliserar försakelse.

Många plastsäckar fylldes efterhand då munkarnas skålar blivit överfulla.

Efter en knapp timma var allt över.

Mattornas rullades in, allmosorna togs om hand och orange tyget fördes upp

och skulle drapera övre delan av chedin.