Fortfarande i Chiang Mai?

Svaret är givet; Ja. Restriktionerna innebär bland annat att man inte kan resa mellan landets provinser (om man inte har speciella ärenden och tillstånd).
Men för en stund kändes det som om jag var förflyttad till en annan världsdel.

I söndags öppnades alla stora shopping center igen. I stället för att trängas i en sådan omgivning gav jag mig iväg på en utflykt med scooter. Tanken var att åka upp i bergen ovanför San Kampaeng och komma ut på och ta Highway 118 tillbaka. Men som så många gånger förr kom det något annat i vägen.
Stoppet vid THE LOG OF PARADIS var den stora överraskningen och största anledningen till kortare vända.
Fikade och gjorde rundvandring i området. Den svenska flaggan i trädgården fick jag ingen förklaring till.

Strax därefter stannade jag till vid Chiang Mai Art Museum.

Och blev heltänd på en av målningarna i utställningen. Till och med kittlande att köpa den.

Men intresset svalnade snabbt då jag fick priset; 150.000 Baht.

Loy Kroh Road - in bad mood

Road på Loy Kroh Road . . . inte på länge.
Corona pandemin drabbar allt och alla. Etablisemangen med "närkontakt" inte minst. Och det är inget som tyder på att "underhållningsbarerna" kommer att roa kunder och vara i full swing inom överskådlig tid. Alla är nu stängda. Några visar fortfarande livstecken, men de flesta är helt igenbommade och några är till salu.

Potentiella kunder i form av turister finns inte. Kanske det dröjer ett år, eller i bästa fall till kommande  högsäsong i november-december innan turismen kommer tillbaka. Och hur många barer och massageställen kan överleva tills dess?

Dessutom flaggas det från inflytelserikt håll att satsa på förstaklass turister. “One million wealthy tourists will equal five million normal tourists.”, som en tycoon uttryckte det. Men en eventuell sådan inriktning kan snabbt modifieras liksom så många förslag gjorts i denna omvälvande tid.


Jag gjorde ett svep längs Loy Kroh road i veckan för att dokumentera dagsläget.
Redan i nästa vecka kan situationen på gatan vara förändrad till viss del. Då har beslut om lättnader i restriktioner trätt i kraft med fas 2 som innebär att fot(!)massage, restauranger och alla kaféer får öppna igen (även stora varuhus, men det berör inte nämnda gata).

 

Mc parkering på nygjorda trottoaren. Folk- och trafiktomma gatan blev alternativ gångväg.

Två av fem enheter till salu i denna länga.

De flesta stora och små hotell är stängda (här Centara Duangtawan )

"Övervintrare".

Ett fåtal små restauranger håller öppet,

men det vid mitt besök mest frekventa utskänkningsstället

var gratis mat till behövande.

Sunday Walking Street åter tillåtet, men . . .

Myndigheterna släpper mer och mer på restriktionerna för Covid-19 i Thailand.
I första fasen med start 3 maj var det tillåtet med marknader såsom lördagens på Waulai street (där silvertemplet ligger), och söndagens kring Ratchadamnoen street i gamla stan. Men båda de marknaderna samt Night Bazaar på Chang Klan road, som brukar vara igång varje kväll, avvaktar för närvarande främst för att det inte finns några turister i stan.
En stor loppmarknad nära International Convention Center var dock öppen igen nu i helgen, den riktar sig mest till lokalbefolkningen. För Bangkokborna öppnade även Chatuchak weekend market denna helgen.

En marknad som alltid är öppen är färskvarumarknaden längs floden Ping. Men även den är påverkad av pandemin. Utegångsförbudet mellan klockan 22-04 gör att försäljarna uppifrån bergen dels har minskat i antal, dels gör affärerna tidigare. Under vanliga tider är där full kommers och packat med bilar och handel ända fram till midnatt och kanske ändå längre. Men nu måste de påskynda hemfärden redan vid 20-tiden.

Bilderna från mitt besök i dag är från 17 till 18-tiden.

Sval lyxmiljö. Svalkande bad. Traktorkonst.

Fortfarande varmt på gränsen till hett med upp mot 40 grader fram på dagen i staden Chiang Mai. Röken och luftföroreningarna efter bränderna har visserligen släppt men värmen lockar inte till några längre utomhusaktiviteter. Därför var det en lättnad när jag chansade att ta scootern upp i bergen och möttes av mulet och lite svalare väder. Det till och med kom några lätta regnskurar. Grundtanken var att åka upp till Mon Cham men det var inget huvudscenarie, det viktigare var att åka ut en sväng så därför vände jag efter Queen Sirikit Botanic Garden. Både den trädgården och Mae Sa Elephant Camp i närheten är stängda på grund av coronakrisen.

Området däremellan är dock intressant med flertal fräcka matserveringar i bäckravinen.
Det var där jag fångade traktens ungdomar som hade kul i vattnet.

Innan dess hade jag stannat till vid en lyxresort och tagit en läsk.
Stället är öppet fick jag till svar av en thaifamilj som hade tillbringat natten där och höll på att checka ut.

Traktorkonsten fann jag nere på slättlandet i Mae Rim.
Moln och regnstänk höll i sig halvvägs till Chiang Mai.
Längs en sträcka kändes det som att köra i en våtbastu, där vattnet dunstade från en nyasfalterad del.
Tillbaka i staden var det klarblå himmel och där hade inte fallit en droppe regn, bra tajming med andra ord.

Matserveringarna i bäckravinen var lockande men jag var helt inställd på chicken lasagne från Auf der Au Restaurang hemmavid.