Avtryck - Loy Kroh road uppfräschad från grunden

I början av januari i år påbörjades arbetet med att totalrenovera och göra nya trottoarer och vägbana på Loy Kroh road, den gatan som jag bor intill. Så det har varit lätt att följa arbetet, även i den värsta hettan i april-maj med korta besök.

Efter fem(!) månader är det nu helt klart.
Mycket grundarbeten i början för dränering av dagvatten, som drog ut på tiden. Inte förrän i april kom man igång med asfaltering av gatan.
Sedan ett längre uppehåll tills målning av rödvita markeringar (för stoppförbud) som startade i mitten av maj för att den 1 juni, som kronan på verket, markera med vita linjer och pilar för att förtydliga att gatan är enkelriktad.

Det hjärtliga avtrycket på murväggen till ett tempel(!) får markera thaiarbetares fyndiga skämtlynne.

Utfart från min soi (gränd).

Bilresa, längre än två timmar

I fredags gjorde vi en liten bilutflykt, Bengt och jag. Efter långvarig "torka" i hemstaden var det kul att komma ut på en heldagstur med "första mål" att se hur långt vägarbetet på Highway 118 kommit över bergsmassivet bortom Doi Saket.

Vi behövde inte förhålla oss till 2-timmars gränsen som i Sverige. Bara nästan. Det är ännu inte möjligt att resa utanför sin egen provins i Thailand utan att riskera att hamna i 14 dagars karantän (något som kanske kommer att lättas upp från och med 1 juni).
När vi kom till "gränslandet" till provinsen Chiang Rai blev vi stoppade vid en checkpoint för feberkoll och utfrågning om destination. Efter svar att svänga vänster till Phrao, Chiang Dao och vidare hem till Chiang Mai fick vi klartecken att åka vidare.

Vägarbetet att bredda Highway 118 till mötesfri "motortrafikled" med mitträcken är ett stort projekt som pågått flera år med ytterligare några år kvar till färdigställande.

Efter ett tag gjorde vi reflektionen att vi inte sett en enda långfärdsbuss eller minivan med turister. Ett tydligt tecken på följderna av coronoviruset.

Men de flesta kaféer och restauranger längs färdvägen är åter öppna.

I efterhand, hemma på en karta, såg jag att vi tänjt lite på restriktionerna😟. Provinsgränsen går redan vid bergskammen mellan Doi Saket och Mae Kachan.

 Kaféer som sagt.

Efter vägarbetena, några kilometer efter Ban Mae Kachan var det hög tid för fika.

Lätt att hitta rätt för en skvätt.

Längs väg 1150 till Phrao utbreder sig ett spännande kuperat landskap.

Ganska öde. Några ensliga små byar och odlingar med karaktär av Royal Project.

En man stannade för en liten pratstund.

En bananplanta som gjort sitt och bränts.

Ledighetskommitéer finns här också.

Ett "gatukök" i Phrao blev platsen för lunch,

med trafiken svischande förbi.

Vägarbetare och återbesök "gömda" pizzerian.

Cykeltur, med tidig frukost hos NOKHOOK cafe.

Där fick även munkar sin ranson, som inkluderade varsitt bakelse!

Vidare norrut på västra sidan av Ping river.

Korsade floden där Highway 121 byggs ut och breddas.

Gled in till området med caféet

där jag åt den försvinnande goda pizzan för två veckor sedan.

I dag var där matutdelning med anledning av Covid-19.

Alltid härliga motiv att fotografera, både i caféet och omgivningen.

Intill har också en "ordinarie" thairestaurang öppnats.

Givetvis med fysisk distansering vid borden.