Projekt; Soi 1 till 10 - som bildprojekt

Idén fick jag när jag såg soi 1. Nummer 10 dök upp strax efter, på samma cykeltur. "Det kan bli ett kul foto-tema", tänkte jag.

Exakt vå veckor tog det att få samlingen fulltalig. Både cykel och scooter har varit färdmedel då jag långsamt glidit fram på småvägar i Chiang Mais omgivningar och spanat, i samband med allmänna njutbara utflykter.

Har inte fått några kommentarer men kan ana att en och annan thai har tittat undrande.

 

Soi ชอย kan jämföras med gränd/sidogata eller lane på engelska.

 

Farligt flodvatten - nyinflyttade Long neck people

Farlig brunfärgad vattenmassa.

Den av medspolad sand och jord brunfärgade floden störtade våldsamt nerför ravinerna vid de många flodrestaurangerna längs Samoengvägen nära Queen Sirikit Botanic Garden i söndags.

 

Jag hade, i Mae Rim, med fika inväntat ett kraftigt regn. Det ovädret drog norrut och himlen såg inbjudande ut så färden fortsatte upp i bergen. Stannade först vid River Rock Cafe Hill, där normalt floden rinner vitt skummande. Nu kände jag det alltför riskabelt att gå över bron till serveringen.

 

 

De flesta restaurangerna var öppna.

I normalläge kan man sitta i floden och plaska i vattnet medans man äter.

Bortspolad bro.

 

Riskabelt att gå på toaletten och kanske också sitta med den utsikten.

 

Längst upp ligger Fuk Kaew Cafe & Bistro. Det såg riktigt våghalsigt ut när ungdomarna stod ute i forsen och slängde bort bråte som annars kunde skada den landfasta delen av restaurangen. Samtidigt försökte man rädda bord och parasoller ur floden.

 

En sista bild (trodde jag) ovanför fallet. Det startade regna igen så jag sökte skydd vid restaurangen och tog lunch. Halvtimman senare var det markant lägre vattenstånd. Kusligt att se hur snabbt flodvägen måtte ha kommit och överraskat.

 

Här stod de tidigare i vatten upp till knäna.

 

Long neck "turistby".

Halvvägs nere i dalen var det helt torrt, inte en regndroppe på flera timmar. Regnskurar kommer väldigt lokalt. Tänkte ta kaffe på Zombie Cafe, men mycket folk där avskräckte. Svängde i stället in till ett kafé strax intill. Där fick jag syn på och pratade lite med de exotiska nyinflyttade Long neck Karenni folken, så intressant att jag glömde av kaffet.

Det är en liten grupp varav tre från Mae Hong Son och ett tiotal nya flyktingar från Myanmar som blivit tilldelade denna platsen och etablerat sig sedan bara ett par månader tillbaka. De ville gärna prata och bad mig sitta ner en stund. Eftersom de har flytt från förtryck i Myanmar tyckte de att levnadsförhållandena var klart bättre här.

Ytterligare en turistinriktad by med Long Neck people, något som det finns delade meningar om. Läs gärna texten nedan!!!

Etablerade dylika byar har skyltar med vägvisning och tar inträde. Så ännu inte här.

 

Så nyligen anlända att de ännu inte byggt klart sina hus.

Some history about the Karenni people.

Not many people are familiar with the stories and history of long neck tribe in Thailand, known officially as The Karenni people. These people are originally from Myanmar, but many of them fled to Thailand in the 1980s and 1990s to escape from violence and forced labour by the military junta in their homeland.

Together with other tribes, members of the long neck tribes were settled in refugee camps close to the Myanmar border. They were given three options: they could stay in the refugee camp (without freedom of movement), resettle abroad (to countries like Australia, Finland and the Netherlands) or move to villages open to tourism.

Most of the Kayan chose this last option. However, they did not receive legal status in Thailand, which means they are not allowed to go to other parts of Thailand beyond the Mae Hong Son province, unless given permission by the government.

 

Fritt översatt från hela artikeln (som du kan klicka till nedan):

"Det faktiska syftet att bära ringarna är förknippat med skönhet. Det har också blivit populärt för att det lockar turister som ger bidrag till deras inkomst. Men Kayan-kvinnor är fria att bära ringarna. Att ha ringarna är emellertid ett sätt att hålla sina Kayan-traditioner vid liv."

Hela artikeln här (senast uppdaterad maj 2022).  Att besöka en by med Long neck people är omtvistat och kontroversiellt. Jag tycker denna artikeln belyser ämnen saktigt, om du inte är engagerad att läsa hela artikeln så är slutklämmen här: 

Should you visit the famous long neck tribe in Thailand?

I hope that you have enjoyed reading this article and that you are now more informed on whether you should (or shouldn’t) visit the long neck tribe in Thailand. As you can see, there are some fantastic community-based tourism initiatives that have been implemented here and the tourism management of the area is now far better than it once was! Should you visit the long-neck tribes in Thailand? Yes, you absolutely should.

Det finns nog även mer kritiska åsikter om detta, mängder av artiklar att läsa i Google.

 

Skalbagge-säsong

Augusti - oktober är deras brunsttid och på vissa håll ordnas tävlingar, Rhine beatles fights, en gammal tradition i norra Thailand. Se artikeln från City life.

September mix

Det har hänt en hel del som jag inte "rapporterat".

Nu är de två festivalerna med parader över och det finns plats för mer vardag i Bloggen. 

 Andra utflykter med scooter och cykel hittills i september resulterade i flera hundra bilder, här ett urval:

Wat Si Don Muun, Saraphi,

en över 100 meter lång tempelbyggnad där det ännu återstår år att bli klart.

 

Detta tempelområde i Hang Dong har sämre skötsel.

Skrot, vissnat, använt och uttjänat kan ändå ha sin charm.

Längs yttre ringvägen, Hw 121, nära korsningen Hw 1001 ligger detta stället. Tidigare frisörsalong, som nu verkar ändrat inriktning till att dyrka(?) buffelkött. Ägaren har alltid varit vänlig och visar mig lokalerna. Nu är lokalen fylld av buffelhorn och han sa Buffalo, buffalo i vartannat ord. Han smaskade själv på en buffel-del som kommit från grillen.

Färskvarumarknaden, Muang Mai,

bjuder alltid på intressanta motiv (plåt-flygplanet ovan också därifrån).

Fika with a view. Take View Canyon, norr om Mae Jo University.

 

Härintill uppenbarade sig ett Halo-fenomen.

Passande ovanför en kyrkbyggnad.

 

Närmare universitetet liggen Lanna Dhutanka,

 platsen för massutsläpp av ballonger under Loy Krathong.

Måste ju åtminstone ha med en katt också.

Mina cykelturer är oftast ute på krokiga vägar, ibland med slalom-inslag.

Cykla på andra sidan kanalen hade medfört risk för kovändning.

 

Utan hjälm riskerar man få en bananklase i huvudet.

 

 

Högt vattenstånd, lågt till tak.

Kanalen förde mig fram till en undergång för mc som slapp korsa Hw 3029.

 

Traditionellt hantverk av en man intill risfält,

där jag sent i augusti såg ris-sått maskinellt.

 Som sagt en hel del - och det är två veckor kvar i september . . .