Dagen innan jag åkte till
Jomtien/Pattaya upptäckte jag till min förskräckelse att SVT World inte sände OS. Inte heller hade Eurosport Asia rättigheter att sända dessa spel. Hotell var bokat och räddningen blev ett svenskt ställe som fixat en streaming-genväg till ordinarie SVT och NRK. Efter detta speciella nattsuddet (sändningarna pågick mellan kl 01 - ca 05.30 lokal tid) fortsatte jag österut längs Thailandskusten. Cyklade fyra dagar i sträck till
Trat. Förbi ett berg med en laser-ristad stor Buddhabild. "Slickade" kustlinjen på lokalvägar i möjligaste mån. Besökte ett tempel med fräcka statyer. Från
Chao Lao till
Laem Singh hade charmen från cyklingen jag gjorde för sex år sedan försvunnit. Den smala betongvägen och överskeppning i liten båt hade ersatts av ett pågående vägbygge och en ny bro.
Med buss kom jag till
Sihanoukville i
Kambodja. Denna semesterort vid havet har svällt mycket på sex år. Trevligare var det i
Kampot och framförallt i lilla
Kep, en liten pärla vid kusten, inte långt från Vietnam. Det blir ett speciellt inlägg om bara
Kep så småningom. De sträckorna jag cyklade (till Kampot och Kep) möttes jag av landsbygdens fattigdom men där glädjen ändå lyser igenom och
Hallo-hälsningarna värmer extra i värmen.
Nästa anhalt blev
Phnom Penh, som också har växt med en modern stadskärna i kontrast till fattigdomen några kvarter intill. Ett stort nytt butikskomplex i centrum är stadens senaste stolthet. Flera bra hotell och Guest Houses finns att välja mellan och bra restauranger. Samt nattklubbar för den som vill blanda sig med landets överklass, som på dagarna kör omkring i stora Lexus SUV bilar.
Att besöka Kambodja utan att se
Angkor Vat och omgivande tempel är "tjänstefel" sa svensken i vars hotell jag bodde i
"Snokville". Dessa tempel var också huvudsyftet med resan. En ny bussresa efter en natt i huvudstaden tog mig till
Siem Reap, orten som är utgångspunkt för tempelbesöken.
Själva Siem Reap kryllar av logi i alla prisklasser samt restauranger och barer anpassade för de stora mängder turister som kommer dit. Fast man behöver inte cykel, det är gångavstånd även till slummen som finns i omedelbar närhet.
Templen är ett kapitel för sig. Jag ger mig inte in på någon stor utläggning om dem. Hänvisar till internet som har enorma kanaler att gräva ur. Några bilder dock är ju oundvikligt i sammanhanget.
Avslutningsbilderna är från den nyligen färdigställda vägen till Thailands gräns. Tidigare var denna väg en skräckresa för resenärer, inte minst cyklister, med stora gropar och damm-moln av den röda sandjorden och med kraftiga översvämmningar i regnperioderna. För mig blev det en behaglig cykelresa 16 mil till
Aranya Prathet, 6 km in i Thailand.
