Det tar sig . . .

. . . på för mig två närliggande fronter.

Dels hotellbygget (bokstavligen) vägg i vägg. Plockepinn-ställningen togs bort i dag. Den har använts av barfota klätter-nissar för skrapning och målning av fasaden.

Även husets andehus får en ansiktslyftning. Att ett rum ser bebott ut beror på att några arbetare övernattar och samtidigt är nattvakter.

Tredje våningen (här räknar man bottenplan som våning ett) är helt klar. Rummen blir i matchande färger som tillsammans med fräck inredning ger boutique-känsla. Balkongräckena förstärker det, vilket syns på en bild.  Priset per natt kommer bli konkurrensmässigt låga 600 baht.
I samband med att hotellet blir klart ska glädjande nog kaféet/restaurangen öppnas på nytt. Under överinseende (tror jag) av hyresvärdinnan (som gör gudomliga kaffe-bakverk och bröd) ska en släkting till henne sköta ruljansen. Det kan nog bli en trevlig samlingspunkt där gamla och nya hyresgäster/kunder kan träffas på frukost, lunch eller tidig middag. Öppettider ännu ej fastställda.

 
Dels mina ischiasbesvär, nu sex veckor sedan det blev akut färd till sjukhus.

Dan innan hade jag fått besked att det var ischias, fast på engelska som jag slog upp och översatte. Lappen visade jag vid akutankomsten och ordet gick runt som en löpeld bland personalen. Då var jag ynklig!

Efter tre veckors knappt märkbar förbättring kan jag nu stappla omkring i lägenheten med hjälp av kryckor och även klara trappan på egen hand (fot) för återbesöken till sjukan. Övriga ärenden från yttervärlden får jag hjälp med av vänliga själar i vänskapskretsen samt av värdparets trevliga allt-i-allo kvinna.

Nu har jag slutat med all medicinering, förutom kaffe, och en och annan sömntablett.

Jag har varit väldigt, kanske överdrivet, försiktig med råden från sjukhusets fysioterapeuter att stretcha och att inte röra på mig.
Ur den outtömliga och ovärderliga källan Internet har jag nu sett råd och övningar som fått mig på andra tankar och gjort mig mer övertygad om förträffligheten och nyttan med stretching.

Visserligen har en annan obehaglig obestämbar känsla uppkommit i baksida lår, ett vänsterlår som blivit tydligt förtvinat och dubbelt så dallrigt jämfört med det friska, hmmm. Det känns som en sträckning, men ändå inte; samma känsla återkommer också i ljumsktrakten och knäregionen. Svårt att veta om det kommer från för mycket upp-och-hoppande eller för mycket stillaliggande och för långa perioder av sittande. En okvalificerad gissning säger mig det senare. Fortfarande känns också domningar i underbenet och foten.
Hur som helst, från och med nu ska det bli dagliga stretchövningar och mer rörlighet med "promenader" som min bror i Sverige fått tips om från en specialistläkare på området. Dock tar jag inte alla råd från internet på fullaste allvar, som att ta 20 minuters promenader varje dag. Det känns ännu avlägset.
Förhoppningsvis har det skedet tagit sig samtidigt som hotellbygget är färdigt i februari.