Teamwork hos BÖNDER respektive STUDENTER

Det blev en händelserik cykeltur i söndags. Kom till söndagsklubbens samling vid Thapae Gate just då de cyklade ut på sin månatliga "Historic Excurtion" i närområdet. Och hann inte se någon grupp som skulle ut på lite längre tur. Och tur var väl det, annars hade jag inte fått den mängd bilder jag fick på min 60 km solotripp runt San Sai, öster om staden.

Temat för foto blev nyanser av gula blommor mellan fika och lunch. På hemväg fick jag "scoopen" som gav upphov till rubriken. Dessutom lekfulla, en månad gamla kattungar vid ett stopp för isté.

Lunchade vid Le Jardin de Maejo samtidigs som en grupp engelsklärare från CMU.

Arbetslag bönder
Först såg jag ett 50-tal cyklar inne på en gårdsplan, i nästa ögonblick en stor folksamling kring en hög av något brunsvart stoff. De höll på att avsluta dagsverket, men var pigga på att bli fotograferade. Att arrangera en gruppbild var till och med deras initiativ.

När jag sa att jag skulle komma tillbaka och lämna foton sa hon med största hatten hoksip bay (sextio stycken), hon tänkte att alla skulle få varsin. Då är det bra att begränsa sina små språkkunskaper ytterligare med att säga maj kaodjay, förstår inte.

Arbetslag studenter
En grupp studenter från Chiang Mai University hade ett fotouppdrag på broarna vid Warorot Market. En av killarna var "New Ambassador of CMU", var det nu står för . . . de övriga rollfigurernas betydelse nämndes inte. Även här var det lätt för mig att plåta.

Lekfulla kattungar
Vilken härligt välkomnande vid Bridge Café. Två lekfulla kattungar som hoppade upp i knät, lekte med mobilen, smakade på istéet och undersökte kameraväskan.

Hmong-by off Samoeng road

En avstickare från Samoengvägen (från Hang Dong-hållet) har blivit någon av en favoritslinga med scootern, helt otänkbart för mig med cykel nu för tiden.

En smal, ruskigt puperad väg som leder till uppodlade marker bebodda av bergsfolket Hmong. Jag har åkt där flera gånger, men detta tillfället var fotomässigt det bästa hittills. Vek av på högsta punkten, där cyklisterna brukar kröna King of Mountain, KOM. 

Hittade en lucka i bambuskogen med utsikt och fick där sällskap av en vacker flygande insekt.

Nere i byn fick ett liten barn tröst efter att ha sett en stor främmande karl komma emot med kameran.

Nu var det aktivitet vid kvarnen som jag bara sett overksam tidigare. Man mal ner majskorn, bara en liten mängd åt gången som kastas ner i kvarnen och för varje näve vevas det runt ett varv, tungt jobb för han som drar i skaklarna.

En hund fick mig att stanna till för nästa "tagning". Först efter jag stannat fick jag syn på mannen som brynte ett skärverktyg.

Men allra först en "Love affair", vid Royal Rose Garden, som ligger nära Resorten med Hobbit-husen.

Nu till "allvaret".

Slutligt farväl till Kung Rama IX

Efter ett sorgeår begravdes i dag förre Kungen av Thailand. Ceremonin i Bangkok vid Grand Palace och Sanam Luang kunde också följas i alla thailändska tv-kanaler och storbildskärmar som normalt visar reklam i stadsvimlet.
Dessutom genomfördes ceremonier kring replica av Royal Pyre på ett 80-tal platser runt om i landet. 
International Convention and Exhibition Center var platsen för ceremonierna i Chiang Mai.

Jag hamnade direkt i gott sällskap vid mitt besök på eftermiddagen.

Dagen innan från förberedelser, dels från Flower Market, dels stora ceremoniplatsen.

Tillbaka till dagsaktuella bilder.

Solnedgång bakom Doi Suthep.

I en inomhushall finns en utställning som framför allt visar Kungens engagemang i Royal Projects.

En vagn som Kung Bhumibol reste i för ett 40-tal år sedan.

Del av truppen som skulle genomföra Khon-dans.

Storbildsskärm från Bangkok, delar av kungliga gästerna.

Veckan innan hölls en ståtlig och vacker minnesparad i Chiang Mai.

 

Mae Sot - flyktingläger och gränshandel

I torsdags gav sig fyra glada herrar iväg på en biltur söderut från Chiang Mai. Med Mae Sot som huvudsakligt resmål.
Efter Chom Thong blev terrängen genast intressant, längs en flod och mängder av risfält i ett kuperat område. Lunch i Mae Sariang under en av de korta regnskurarna.

Vidare genom ett avlägset hörn av Thailand. Från Mae Sariang till Mae Sot är det väldigt glest med bebyggelse. Med undantag för ett enormt stort flyktingläger. Innan vi kom fram till flyktingarna från Myanmar träffade vi på en grupp av Karen Hill tribe, som samlade in pengar (till vad vet vi inte). Kvinnan i gruppen hade svårt att undvika öppna munnen. Hon lyckades delvis, lockad till skratt av tokiga faranger. Det hon försökte dölja var (tuggandet av) betel som munnen var fylld av.

På denna sträcka passerade vi nog ett 10-tal check points. Längtan efter kaffe hade blivit så stor att Hans hade fantiserat om att "sno" kaffe av gränspoliserna. Och hans profetia blev besannad. Vid förfrågan om kafé blev svaret bara ett pekande. Vi följde efter, och fick kaffe efter att ha passerat deras kök.

Denna sträcka är känsligt område då vägen så gott som går parallellt med gränsen till Myanmar (Burma) Känsligt också för de stora flyktingläger, varav det vid Mae La är det klart största av nio längs gränsen. Det startade 1984 och har vuxit kilometervis och härbärgerar nu över 40.000 människor. Alla beroende av hjälporganisationer, både från Thailand och internationellt. De som kunnat registrera sig hos UNHCR har haft möjlighet att få komma till bättre livsförhållanden i västvärlden, men de flesta föds och lever hela sitt liv i lägren.
Googla på "Mae Sot refugee camp" för otaliga artiklar, bilder och videos.

Visst är det beklämmande att se och det tog lite emot att ta bilder, men samtidigt är det en del av verkligheten vi lever i på denna planet.

 Men livet går vidare. Fast det verkar stå stilla på en del miserabla håll medans det går svindlande fort i omedelbara närheten. Som i Mae Sot, en del av den utvecklingen i Asien. Där byggs upp en "Special Economic Zone" tänkt att bli helt färdig om 4-5 år.
Våran bilfärd gick dock i fortsatt beskedlig fart. Kom fram till målet vid skymningen och övernattade på Ban Moei Guesthouse.

Dagen därpå hade chauffören Per en "affär" på gång. Han hade vid tidigare besök sett en antikvitet, en gammal dykarhjälm. Efter lite dividerande och väntetid blev "fyndet" hans. Under tiden hann vi med att utforska handeln vid gränsfloden och en stor marknad.

Mellan Mae Sot och Tak syntes tydliga tecken på blivande utvecklingen. Den 50 kilometer långa sträckan byggs ut stor 2+2-filig stor väg, Asian Highway 1 i vackert, starkt kuperad terräng, rena bergodalbanan.
Våran färd vek av från National Highway 1 in mot Li, där vi förgäves sökte hotell. I stället hamnade vi på förtjusande Creek Resort nära Doi Tao. Håkan hade varit förutseende att reka området med cykel tidigare och visste också om trevliga restaurangen vid Doi Tao Lake där vi åt frukost innan vi "landade" hemma i Chiang Mai i lördags. En mycket trevlig resa i hop med goa gubbar.

Av någon anledning hamnade vi också i ett avlägset tempel där dessa noviserna blev glada för besök. En aggresiv gås blev mindre glad och gjorde tendenser till "anfall".