Mae Sot - flyktingläger och gränshandel

I torsdags gav sig fyra glada herrar iväg på en biltur söderut från Chiang Mai. Med Mae Sot som huvudsakligt resmål.
Efter Chom Thong blev terrängen genast intressant, längs en flod och mängder av risfält i ett kuperat område. Lunch i Mae Sariang under en av de korta regnskurarna.

Vidare genom ett avlägset hörn av Thailand. Från Mae Sariang till Mae Sot är det väldigt glest med bebyggelse. Med undantag för ett enormt stort flyktingläger. Innan vi kom fram till flyktingarna från Myanmar träffade vi på en grupp av Karen Hill tribe, som samlade in pengar (till vad vet vi inte). Kvinnan i gruppen hade svårt att undvika öppna munnen. Hon lyckades delvis, lockad till skratt av tokiga faranger. Det hon försökte dölja var (tuggandet av) betel som munnen var fylld av.

På denna sträcka passerade vi nog ett 10-tal check points. Längtan efter kaffe hade blivit så stor att Hans hade fantiserat om att "sno" kaffe av gränspoliserna. Och hans profetia blev besannad. Vid förfrågan om kafé blev svaret bara ett pekande. Vi följde efter, och fick kaffe efter att ha passerat deras kök.

Denna sträcka är känsligt område då vägen så gott som går parallellt med gränsen till Myanmar (Burma) Känsligt också för de stora flyktingläger, varav det vid Mae La är det klart största av nio längs gränsen. Det startade 1984 och har vuxit kilometervis och härbärgerar nu över 40.000 människor. Alla beroende av hjälporganisationer, både från Thailand och internationellt. De som kunnat registrera sig hos UNHCR har haft möjlighet att få komma till bättre livsförhållanden i västvärlden, men de flesta föds och lever hela sitt liv i lägren.
Googla på "Mae Sot refugee camp" för otaliga artiklar, bilder och videos.

Visst är det beklämmande att se och det tog lite emot att ta bilder, men samtidigt är det en del av verkligheten vi lever i på denna planet.

 Men livet går vidare. Fast det verkar stå stilla på en del miserabla håll medans det går svindlande fort i omedelbara närheten. Som i Mae Sot, en del av den utvecklingen i Asien. Där byggs upp en "Special Economic Zone" tänkt att bli helt färdig om 4-5 år.
Våran bilfärd gick dock i fortsatt beskedlig fart. Kom fram till målet vid skymningen och övernattade på Ban Moei Guesthouse.

Dagen därpå hade chauffören Per en "affär" på gång. Han hade vid tidigare besök sett en antikvitet, en gammal dykarhjälm. Efter lite dividerande och väntetid blev "fyndet" hans. Under tiden hann vi med att utforska handeln vid gränsfloden och en stor marknad.

Mellan Mae Sot och Tak syntes tydliga tecken på blivande utvecklingen. Den 50 kilometer långa sträckan byggs ut stor 2+2-filig stor väg, Asian Highway 1 i vackert, starkt kuperad terräng, rena bergodalbanan.
Våran färd vek av från National Highway 1 in mot Li, där vi förgäves sökte hotell. I stället hamnade vi på förtjusande Creek Resort nära Doi Tao. Håkan hade varit förutseende att reka området med cykel tidigare och visste också om trevliga restaurangen vid Doi Tao Lake där vi åt frukost innan vi "landade" hemma i Chiang Mai i lördags. En mycket trevlig resa i hop med goa gubbar.

Av någon anledning hamnade vi också i ett avlägset tempel där dessa noviserna blev glada för besök. En aggresiv gås blev mindre glad och gjorde tendenser till "anfall".