Ack ack, resa till Umphang sprack

Med kort varsel bestämde vi (Bengt och jag) oss för en bilresa till Umphang, en av de mest avlägsna och isolerade platserna i Thailand.

Från Mae Sot är det cirka 180 km till Umphang på spektakulära vägar med 1.219 kurvor, varav de flesta är koncentrerade inom en sträcka av 70 km där vägen slingrar fram mellan 900 och 1400 meter över havet.

Via omväg på Highway 106 till Thoen och därifrån Hw 1 till Tak, sedan Hw 12 till Mae Sot för övernattning i torsdags.

Då kom regnet.

Ihållande regn hela natten och prognos som visade mer nederbörd både fredag och lördag.

Shit, inget nöje att fortsätta på i det vädret farliga vägar med minimal sikt.

Snopet vände vi tillbaka. Gjorde en avstickare till Bhumibol Dam, en av de största vattenreservoarerna i landet. Och var hemma på fredag igen.

Ändå en utflykt, med lite bilder i bagaget att fylla ut bloggen med. Också positivt att jag fick köra några pass i Bengts fina nya bil.

Några som är nöjda med regn är risbönderna.

Utsiktsplats, i regndimma, på väg tillbaka till Tak.

20 grader !

Kattsafari i väntan på lunch i Li.

Tempelhund, på väg till dammen.

Bonus på avstickaren till dammen, arbete med att bredda en bro.

Söndagsmix

Shit, bron avskuren och under reparation.
Jag hade cyklat cirka 15 kilometer längs floden Ping söderut till en tänkt trevlig frukostservering.
Kaffestället på väg dit var stängt och kroppen skrek efter dagens första kaffetår. Hade ratat några broar som skulle tagit mig till rätt sida floden, men väntade till denna som ligger närmast.
Ska jag vända eller fortsatta? Frågade hur långt det är till nästa bro. Efter en stund tydde jag svaret (konversation på thai) att det finns en ny bro (saphan mai) 50 meter till höger. Dock osäker om det verkligen var sant fortsatte jag, och såg en smal provisorisk bro med träplankor att köra över på. Dagen var räddat.

Och sedan rullade det på till en trevlig söndagsmix med flera stopp för fotografering, och ett för kaffe.

På Baan Suan Ping Phak fick jag min frukostomelett,

sodavatten och kaffe, som var försvinnande gott.

Det var ju Hillkoff. Allt för 90 baht.

Innan frukosten hade jag stannat till

vid de burmesiska arbetarna som hjälpte till vid brobygget.

 

Nästa "sevärdhet" var en ödla, som normalt är svårt att plåta på nära håll.

Men denne var skadad, troligen fallit ner från ett träd och låg där flämtande.

Det var mannen som sålde stegar som förklarade det.

Vissa träd är "heliga". Nära tempel är de ofta försedda med "heliga" stöttor.

Vad man inte ser i förbifarten är vilka "skatter" som göms, inkilade i stammarna.

Nästa stopp vid ett tempel

där en ambulerande optiker hade utrustning och sålde glasögon.

Vad mer?

Jo Safely First; i form av en klättrande televerkare

och ett gäng HongKong-ungdomar på väg till Ginger Farm för att plantera ris.

Avslutningsvis, en Allt-i-allo verkstad.

Svalka bland Dinosaurier

För att komma från värmen i stan, en scootertur uppe i bergen.
Håkan, Kenneth och jag hade som mål en utställning med Dinosaurier vid Queen Sirikit Botanic Garden.
Där samsades vi med hundratals skolbarn på studieutflykt. Barnen ritade av, rörde och hörde urtidsdjurens vrål och vi gladdes med kameror av det.

Det blev till och med en selfie.

Denna Botanic Garden ligger högt upp,

med härlig utsikt, som två av det äldre besökarna njuter av.

Akka hill tribe i Pha Mee

Efter besöket vid grottan Tham Luang gjorde jag en sväng till en by i närheten. Visste att det finns några kaféer i området, men en brant väg uppför och risk att hamna i mörkerkörning avgjorde att jag vände tillbaka till Mae Sai.

Dessa monument ligger några hundra meter från gränsövergången, uppströms längs gränsfloden.

Dager därpå gjorde jag en runda åt andra hållet. Följde väg 1149 som slickar gränsen till Myanmar cirka 10 km till vägkorsningen som leder till byn Pha Mee (stavas ibland som man uttalar det; Pha Mi)  och vidare ner till dalen och Mae Sai igen (se karta).

Efter "FIKA with a view" vid vägkanten fick jag utflyktens överraskande bonus, hamnade på ett stort evenemang i Pha Mee.

Rotary hade välgörenhet med presenter, klippning, glasögonutprovning, blodprovstagning, tandläkare och en hel det annan information. Allt gratis för innevånarna i byn, som alla tillhör folkstammen Akka.

Tachilek sett från ett tempel uppe i bergen.

Pha Mee sett från väg 1149.

Myanmar, utsikt från kartans checkpoint där jag kom igenom efter kontroll.

Här vände jag dagen innan, ovetande om högre höjders fröjder.

Från kaféet Ahpo Kafei fortsätter väg 1149 in i djungeln mot Doi Tung.

Jag tog vänster vid avtagsvägen, genom en annan checkpoint till byn Pha Mee.

Hade mött en Akka-kvinna på mc,

med full traditionell dress och trodde jag missad dagens bild.

Det kom en till och inte heller då hade jag (mobil)kameran uppe.

Men nere i byn kunde jag plåta en hel kvintett.

Och en del annat av aktiviteterna.

I lång väntan på sina presenter - och glass.