Försvinnande god pizza på gömd plats.

Det var en härlig cykeltur häromdan efter några dagars kraftiga regn. Luftföroreningarna var bortspolare. Molnen låg kvar och temperaturen höll sig under 30 grader.

Stannade för kaffe på två ställen som hade servering i sina trädgårdar (inomhus i luftkonditionering ännu ej tillåtet).

Trafiken som fördubblats, ja kanske tredubblats, sedan jag flyttade hit kändes precis så behaglig som den var för 8-10 år sedan. En liten tröst i dessa coronavirus tider.

Secret place
I flera år hade vi i svenska cykelgänget passerat skylten "My secret Café", ett ställe som sett totalt övergivet ut. Tills för några månader sedan då en av oss hittade dit till ett, som det visade sig, riktigt mysigt kafé. Denna gången stannade jag till och såg att det var stängt, som det mesta nu i krisen.

Jag gled vidare längs bevattningskanaler varifrån vattnet slussades ut i de grönskande risfälten.

Det kändes som att jag inte ville åka hem utan suga ut så mycket som möjligt av den ljuvliga tillvaron. Så när jag kom fram nära mitt secret place, Doi Hmong Coffee, en kaffe- och teservering vid floden svängde jag in och beställde en iste av ägaren. Han även rostar och säljer kaffe, kanske där in heart of coffee kommer in i bilden.

Vid ett tidigare besök förra året byggdes en pizzaugn. Den var färdig nu. Och i bruk förstod jag efter en tids utfrågning på thai/engelska. Pizzabagaren hade åkt för att handla, och när han kom tillbaka beställde jag en hawaiipizza. Under tiden  smuttade jag på honungsmjöken och isteet och njöt av tystnaden och friden.

 

Försvinnande gott.

I skrivande stund, coronavirus tider, går stället på sparlåga. Men det verkar som restriktionerna delvis kommer att släppa i maj månad.


Om du vill testa stället så är länken här till deras facebook, inklusive karta. Lite ruffig omgivning, men väl framme en härlig atmosfär med stoppade fåtöljer vid floden.

Utdelning "Blågula" matpaket i Coronavirusets spår

Utdelning av mat till behövande fortsätter i allt större utsträckning. Dagligen ringlar stora köer av folk till skiftande och återkommande utdelningsplatser.

I dag söndag gjorde svenskgänget i Chiang Mai en sponsrat insats i en stadsdel med befolkning bestående av thai och migranter från Myanmar.

Iden kom från några arbetslösa massöser (alla massage-ställen är för närvarande stängda) varav Samitha genom sambon Kenneth involverade den svenska kolonin i stan.

Kontakt togs med två separata små lokala restauranger som levererade matpaket, färska och fortfarande varma, till utlämningsplatserna. Där hade myndigheterna arrangerat bord och övrig personal.

Kök A

 Kök B

Klockan 11 startade utdelningen.

Folk i omgivningen kunde tydligt höra ur högtalare vad som var på gång.

Två bilder från omgivningen (bäbiset 5 dagar gammal).

Speciellt område i skugga för äldre.

Och speciell omsorg.

Projektet fortsatte i ett angränsande område.

Vet ej om det är handsprit eller desinfektionsmedel som sprayas, men ska i alla fall inte drickas!

Grönt och grant. Hell and Heaven. Fiske och fiske.

Coronaviruset har inte medförd lockdown i Chiang Mai, heller inte karantän i sin rätta betydelse. Enda strikta bestämmelsen är utegångsförbud mellan klockan 22-04 (som jag inte har problem med).
Ändå har det varit en trist period sedan Covid-19 lamslog hela världen. Inklusive Thailand, som stängde ner det mesta i slutet av mars. Restauranger har bara öppet för hämtning, även kafeer och varuhus stängda. Dessutom har hettan varit pressande med upptill 40 grader på eftermiddagen och luftföroreningarna efter bränder varit värre än någonsin.

Därför var det lite av en befrielse inför helgen då ett väderomslag är på gång med några grader mindre varmt och hopp om regn.

Hittade vilse
Efter nästan tre veckor i egenvald karantän på grund av röken och hettan gjorde jag i dag en sex timmar lång utflykt med scooter på småvägarna i det fridfulla San Sai. Det var ett bra tag sedan jag var där och det blev lite intressant vilsekörning.
Lokalfolk ville ha mig ut på stora Hw 108 när jag frågade efter vägen till Mae Jo, men jag tog småvägar (som också skulle funka sa de, men svårt att hitta). "Oj, här har jag varit förut - i dag", kunde jag säga till mig själv vid ett par tillfällen.

Sök och FINN
På så sätt hittade jag en pizzeria i ödebygden och intill ett båtvarv(!) där man reparerade en av Ping Rivers sightseing båtar.

Grönt och grant.

Hell and Heaven.

Parken som ligger intill ett tempel är stängd, men jag fick tillåtelse att gå in.

Fiske och fiske.

Dagens scoop.

Jag svängde in på en grusväg till några färggranna parasoller

under vilka folk satt och fiskade.

Väl där kom två män med cyklopögon, "gevär" och dykartyngder(!).

Kanalen flöt under en bro. Här har förstedykaren kommit till andra sidan bron.

 Det fick mig att tänka på ett annan gyttjefiske

från 2014, se denna länk.

Vid samma vattendrag lekte några killar.

Plötsligt slängde de cyklarna och tog fram ett ljuster och lyckades fånga en fisk.

Men när killen skulle få ner den i sin byxficka(!) slank fisken ut näven.

Det blev ingen pizza hos FINN,

men flera stopp för vätska och mellanmmål.

Och äntligen kan man se Doi Suthep igen.