Scooter-utflykt med mål och belöning

Jag hade ett mål med resan. Innan jag kom fram hade även resan blivit målet - och belöningen.

Framme vid målet fick resan ytterligare belöning.

Den cirka 150 km långa vägen till Piang Luang vid gränsen till Myanmar blev händelserik. Anammade det kinesiska ordspråket The Journey is the Reward. Körde i lugnt tempo, stannade ofta vid mer eller mindre intressanta blickfång.

Vid Chiang Dao frågade jag hur lång tid det tar till Wiang Haeng. - En till en och en halv timma, blev svaret. Klockan var tjugo i fem så med det svaret borde jag komma dit innan det blev mörkt.
Jag hade redan fångat dagen och som tur var fångade jag nu även förnuftet och tog in på Rimdoi Resort för natten. Det visade sig vara en riktig pärla. Fräck inredning och vacker parkliknande omgivning, med mäktiga Doi Chiang Dao i närheten.


H D -parkering.

Skål för Rimdoi.

Serveringspersonal.





Stort rent och ombonat rum med fri wifi för bara 500 baht.

Nästa dag blev en 60 km lång berg-och-dal-bana. I ett vildmarksområde, pendlande mellan 700 till 1500 meter över havet. På en jämn och fin asfaltsväg visserligen. Men våldsamt kuperat, värre än till Samoeng och fullt i klass med Mae Hong Son rundan. Den sträckan tog flera timmar, tur jag övernattade.
Nästan kusligt de vindlande avslutande 14 km ner till den vidsträckta vackra dalen som utgör Wiang Haeng District. Att få färskt gott bryggkaffe 24 km innan byn var en glad överraskning. Piang Luang ligger ytterligare cirka 10 km bort, alldeles vid gränsen till Myanmar.
Innan jag fortsatte dit tog jag en kopp kaffe i Wiang Haeng och frågade om festligheterna vid Wat Piang Luang. - Det är redan slut, blev svaret. - Okey, tänkte jag, -resan har ändå varit belönande. Åkte vidare och såg ett stort fält omvandlat till festplats, med folk i rörelse. Det såg ut som de höll på att avveckla, men snart rörde sig folket i en och samma riktning. De bildade en lång parad och . . . mer om det i nästa inlägg.

Bilder från strapatsrika scooterfärden i bergen.

 Om inte, fick de känna av hennes slangbella.

Medtrafikanter. Korna lydde kvinnans rop.





Tai Yai från Shan-provinsen, Myanmar.

Plommon i stora lass.



Färskt kaffe.



Vid Wiewpoint och försäljningen.

Utsikt från min bungalow vid Piang Luang.

Samma område efter kvällsregnet då solen bröt igenom.

 

Till sist en bild på årets stora händelse i Piang Luang (mer i nästa inlägg).