Stövlar på i risfälten. Wow kafé. Cykelstig.

Tack vare system för vattenreglering kan man odla och skörda ris i norra och centrala Thailand två och på vissa platser tre gånger per år. Nordöstra delen av landet, Isaan, däremot, måste man förlita sig regnperioden och bara en årlig skörd.

Alldeles i utkanten av Chiang Mai city är man i full gång med plantering sedan mitten av januari. De skirt gröna babyplantorna kapas, buntas och planteras om i rader med givna avstånd. Till det behövs stor mankraft, övervägande delen kvinnor. Och även här tar man hjälp av gästarbetare från Myanmar, de känns igen på den mot solen skyddande färgen i ansiktet.

Min cykeltur i lördags hade som mål ett kafé som jag hittat på Google map och som såg intressant ut. Och det var det! En riktig Wow-känsla vid första anblicken av ett "Hobbit-hus", vidare smakfull inredning i retro-stil, i kombination med Tattoo atelje(!) och sist men inte minst utsikt över risfält.

Stövlar på.

Innan kaffet såg jag risplantering. Arbetarna hade precis haft lunchpaus och drog på sig sina sjumilastövlar igen.

Cykelbana.

Från utsikten vid kaffet hade jag sett mopeder körande på andra sidan risfälten. "Är det möjligen där jag cyklade för ett tag sedan?" undrade jag. Tog en koll på kartan och jovisst. Fortsatte den "stora" byvägen och svängde vänster ut på den helt underbara "cykelstigen" som jag upptäckte för inte så länge sedan. Den 30 december närmare bestämt säger klickbara blåa länken.

Nu cyklade jag motsatt håll.

Cykel- och gångstigen är helt nygjort. Inskriptionen visar 26 december 2563, dvs 2020. Alltså bara fyra dagar innan jag upptäckte den (se/klicka på blåmarkerade länken ovan). Måste erkänna att vid ett smalt avsnitt, utan räcken, gick jag och ledde fram cykeln. På ett annat ställe finns bevarade fartdämpande träd, som väl kan fungera som fildelning thai style.

Inte tänkt som tävlingsbana för cyklister.

En missräkning dock. Undergången vid en starkt trafikerad billed var fylld med vatten.

Risodlingarna kräver vatten, som nu fylls från reservoarer norrifrån. Men av någon anledning fylls undergången lika mycket, hmmm. Läcka? Ingenjörsfel? Jag blev i alla fall avrådd att gå under och fick korsa stora bilvägen, Highway 121, yttre ringvägen.