Ödsliga djungelvägen 1230 i repris

Andra gången gillt, för bättre sikt. Fast växtligheten är mycket tätare och frodigare och tar bort en del av vyerna.

Highways med följande nummer tog mig till Ban Huay Kaew (där man kan åka vidare till Baan Kampong): 1317, 1147, lokalväg 5127 (förbi nu stängda CM Art Museum), 1006, 1229 (över ett berg till Ban Mai) och 1230 förbi Ban Mae Ta Khrai och alltså vidare till Ban Huay Kaew. Därefter Hw 1317 tillbaka.

På det mest avlägsla avsnittet, en sträcka av 18 kilometer längs väg 1230, såg jag denna gången två bilar och två mopeder, hälften mot första turen i februari.

Jungfruturen, för mig del, skedde alltså för ett halvår sedan. Då i början av perioden med svedjebränning och dålig luft, det reportaget kan du se här.

Templet med kafé i slutet av förra turen missade jag denna gången. Istället bilder från ett tempel innan berget. Det är under konstruktion men har redan ett halvöppet kafé där jag tog en läsk och la 20 baht på bordet utan att se till någon personal.

Tempelkatt vid toaletterna.

En hel del arbete kvarstår för den glada arbetsstyrkan.

Fynd vid vägkanten.

Bilder från Highway 1230.

En glugg i grönskan.

Ingen koskräck, dessutom kom en bil med rangers förbi och gav tuppen upp.

Det finns tre avtagsvägar längs 1230, alla nu avstängda.

Inklusive vägen till två flotta kaféer.

Thai är väldigt pigga på att förenkla och förkorta.

Kilometer blir kilo i dagligt tal, här har de tagit det lättsinniga ett steg i överkant.

På många platser ser man "kyrkogårdar" av kastade Spirit houses. Vissa platser är avsedda att lämna dessa uttjänade andehus, men på andra ställen kan de vidskepliga thai ta illa upp och bli skrämda.

Denna platsen vid krönet av Hw 1317 verkar tillhöra den första kategorin.