. . . och samtidigt kom glass-mopeden

Lika äventyrligt varje gång. Att åka denna avkrok, se KARTA längre ner i Bloggen, in 25 km hemifrån riktning Samoeng.

För det mesta åker jag in som visat på kartan men denna gången åkte jag ändå upp till K O M, King Of Mountain, som cyklister kallar krönet. Med vådligare nerförsbackar till byarna och odlingar.

Området bebos av Hmong folk som livnär sig på odlingar i dessa branta sluttningar. Den lilla lokala butiken jag brukar stanna till vid har nyligen fått ett tillskott i form av Kafé. Nästa gång ska jag testa deras kaffe.

 

Senaste turen var i söndags, med scooter förstås.

Bilderna visar milvidda vyer och den dåliga vägbanan.

Framme vid begyggelsen såg jag arbetare nere på en odling. Ställde scootern, gick ner för att fotografera och möttes av härliga leenden (som inte är lika vanligt bland Hmong som Thai). Inga sättmaskiner här inte. Ryggar måste krökas eller knän böjas.

Samtidigt kom glass-mopeden. 

Som medförde avbrott för några yngre arbetare och framför allt för traktens hemmavarande barn. Jag frågade vad en glass kostar. -10 baht (3 kronor), var svaret. Mina 20-baht sedlar räckte att alla tillrusande barnen fick glass. I strut var det normala, men en äldre tjej tog en glass i bröd(!).

 

 

Sidoväg, med stärkt kant av bildäck.

Skolan, Ban Namsom Education, (Namsom betyder apelsin) ligger nära lilla butiken och nya kaféet där denna 70-åriga Hmong-kvinna vänligen lät mig fotografera.

Några träd sticker ut bland odlingarna,

speciellt det lutande som blivit ett landmärke.