Varför ta raka spåret, när det finns äventyrligare omvägar?
För länge sedan, på den tiden jag åkte tåg ToR Bangkok såg jag längs rälsen nära Khun Tan Tunnel en slingrande väg alldeles intill järnägen. Det blev aldrig någon cykeltur 🚵 där, som jag då fantiserade om. Och tur var väl det. Efter järnvägstunneln blir denna vägen våldsamt brant kuperad och det krävs en stark (bil)motor i de skarpa kurvorna vilken Bengt och jag upplevde på bilutflykt i onsdags. Ja så snirkligt att uppsatta skyltar uppmanade att tuta🔊, något som bilägaren anammade med glädje och till max.
I detta fallet fanns möjlighet att i det närmaste ta raka spåret, via Highway11 till Lampang och sedan på något mindre "raka" vägar nå Ahlins Studio & Cafe.
Men vi gav oss alltså ut i okända marker. Två Check Points passerades utan problem. Några risbönder planterade säsongens sista plantor i en smal odlingsremsa, med små steg och liten maskinpark.
En munk satt och väntade, men inte på något tåg. |
Ut i vildmarken på den ödsliga vägen. I regn och solsken.
Vi hade åkt gott och väl tunnelns längd när järnvägen kom inom synhåll.
Hann precis med bildskörden och in i bilen innan nästa regnskur.
Framme vid målet.
Till slut ett turistiskt resetips:
Tåg Chiang Mai till järnvägshållplatsen Mae Tan Noi (ca 200 meter från Ahlins). Ett tåg om dagen i vardera riktning stannar där, kostnad ca 30 (!) baht. Väl framme; lunch, kaffe, promenader, middag. Övernattning i en Resort intill, kostnad 500 baht med a/c och wifi. Tåg tillbaka nästa dag (tidtabeller kan fås hos Chiang Mai järnvägsstation).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar