Mae Kampong - snart ny turistboom

I lördags testade jag en av de nya busslinjerna. Bekvämt med luftkonditionering, till Mae Kampong cirka 50 km öster om Chiang Mai. Till en riktig pärla, ännu ej upptäckt av backpackers och kineser.

Bosättningar på cirka 1.000 meter över havet gjordes för över hundra år sedan av folk som utvandrade från Doi Saket. Nu går dit en fint asfalterad väg, om än smal och slingrig och riktigt brant så sina ställen. Teodlingar och på senare tid kaffe är stora näringsinkomster, förutom turism.

Den lämpligaste avgången är 7.30 från Chang Puak busstation eller 7.40 från Warorot market, där jag steg på. Bussen blev fullsatt, ändå kom det på fyra personer utanför järnvägsstationen. Två kvinnor hade bokat Homestay två nätter och kom direkt med nattåg från Bangkok.
Vid framkomst, efter 1 timma 20 minuter var där ganska glest med folk, med vid lunchtid kryllade det av turister. Föraren förklarade det hela med att det är långhelg. Måndagen blev en av de många ersättningsdagar då en helgdag infaller på lördag eller söndag, only in Thailand.

Byn är helt charmerande, med gammal bebyggelse varvat med nytt, allt byggt i trä. Och allt kretsar kring vattendragen som slingrar sig runt och ibland rakt under bebyggelsen. Där finns flera Homestay, kaféer och restaurangen. Småskaliga vattenfall i byn och flera större bara ett par hundra meter uppströms. Dit leden en lättvandrad stig, parallellt med vägen.
Det var lätt att fördriva tiden, fyra timmar, tills bussen gick tillbaka.

Flätar korgar till sticky rice och för äggkokning i hela källor.

En av ryggsäckarna hade mannen tillverkat själv.

Som sagt lättvandrat till de större vattenfallen.

Karta, som faktiskt är riktigt rättvisande.

Väl framme i gott sällskap.

Tillbaka i byn för fika, lunch och sightseeing.

Smakade på innehållet i ett litet knyte. Smakade så där. Men billigt, 1 baht.

Kaffebuske, vid vägkanten.

Där finns ett tempel, med personal.

Vila i Frid.

Brant väg genom byn.



Thaiturister före . . .

. . . och efter fotoannonsering.

Mest personbilar, men även "de röda djävlarna" drar upp folk.

Thailands Fred Flinta har sett stora förändringar sedan han kom för hundra år sedan.