Fegade efter nya bron - tog båten

En ny bro över Mae Kuang Dam i Doi Saket stod på programmet med scooter.
Redan att komma fram till bron var lite knöligt och på andra sidan blev det tvärstopp. Kom åtta meter i en brant backe med väldigt ojäm yta av grus, stenar och lös sand. Backade tillbaka med hjärtat i halsgropen, hade inte varit kul att välta och få tunga hojen över sig.

En 10 minuters båtfärd gick smidigare och på andra sidan vattnet direktanslutning till asfaltväg.

Annars började färden med utebliven fika på fyra stängda ställen. En modesensation lättade dock upp det hela innan jag fick fika hos Phu café, (puh . . .).

Same same, never different.

Fräckt Blåvitt mode.

Efter den sensationella modekreationen i Blåvitt (och fikat) åkte jag upp till "a temple with a view".

Vattenreglering till bl a de gröna fälten från utsiktspunkten.

Ett tvinnat rotsystem hann ena ögat registrera, vände och plåtade.

Ett annat stopp blev hos en gammal kvinna som hämtade vatten med hjälp av talja och rep.

Hon har rötter tillbaka på jorden sedan 84 år.

84 år gammal kvinna.

Framme vid dammen i "dimman", som är föroreningar i luften till följd av svedjebränningar.

Närkamp med grusvägen på andra sidan bron blev för mig övermäktig.

Tryggare med båt.

Samma båtfärd som för 6 år sedan, då cykel ihop med svenska kamrater.

Häftig utsikt uppe på höjden efter en lång brant backe.

Och trolsk utefter vägen.

Sträckan från dammen till Highway 1001 är hela 13-14 kilometer.

Tre kilometer från stora vägen ligger ett speciellt vattenfall, BuaTong, där bergsytan har sådan egenskap att man kan gå och fötterna sitter fast som sandpapper.

Men några litar inte helt på det.

Nere på slätten igen tog jag in på väg 4034.

Nära Boi´s Café (Boy Blues) sista stoppet vid okända "Mae Jo Canyon".