Men stället, som möjligen är en restaurang var stängt. Fjäderfän pickade fritt utanför och i den låsta grinden vittnade en tom plastburk om dess realitet.
Rubriken får därför stå för att jag faktiskt passerade en soi med nummer 7 sju gånger. Det fattades nog 20-25 kilometer att det blev en sjumilatur, men den tog gott och väl sju timmar. I lugnt makligt tempo, som dagen i stort. Det var nämligen den största buddha-helgen för året. Lugn och stillhet ute på landsbygden där jag höll till. Några restaurangen var öppna men de allra flesta bygg- och andra arbetsplatser var stängda. Man firade Buddhas födelse, upplysning och död. Jämförelsen med Långfredag i Sverige förr i tiden ligger nära till hands.
Jag fick i alla fall kaffe på två ställen och lunch i ett artificiellt natur-kafé. Det var dessutom en perfekt dag för cykling. Mulet och bara upp mot 25 grader. En regnskur på slutet gjorde att det blev slutet gott, allting vått. Och direkt efter dusch, en timmas oil-massage att tina upp försoffade, stela muskler.
 |
| Fiskare med god balans vid första fikan. |
Höjdpunkten på cykelturen, förutom att vara ute hela dagen, var besöket i Hell and Heaven Park nära Mae Jo. På lediga dagen var där flera familjer på besök. Barn vandrade omkring obekymrade om de hemskheter som statyerna symboliserade. En liten flicka dock, var glad att mamma fanns i närheten när en högtalare gick igång med hemska skrik från en massaker-staty.
Utanför själva parken,
bakom en byggnad i tempelområdet finns statyer som missas av alla besökare (förutom mig).
Lunch i "naturen", The Nature.
För att ta vara på dagen,
det kändes som förr på skidåkning i Leutasch ibland att man inte ville åka hem,
så gjorde jag en avstickare till ett "hemligt" kafé i chubby chic stil alldeles vid floden Ping.
Bevis på att det var en stor Buddha högtid.
Ett tempel längs turen med långa rader av donerade 20-baht sedlar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar