Turen gick upp i bergen till Mon Cham / Nong Hoi (som tillhör Mae Rim). Inslaget från Hanoi får vänta (bildlikt). Klämmer emellan med detta från hemtrakterna för att visa att jag är tillbaka efter resan i Vietnam.
Första Maj är ingen röd dag i Thailand.
Några officiella instanser är dock stängda. Ändå märkligt att så många hade åkt ut och lunchat
vid de många bäck-restauranger som är kantade längs Samoeng-vägen.
Först fika vid lyxrestaurangen Baan Mon Muan.
Utsiktspunkten vid Moncham.
 |
| mondjäm. Ungefär så uttalas det, och så blir det väl när engelsktalande uttalar moncham. |
 |
| Lågsäsong för turism. Mellansäsong(?) för sallad, de flesta odlingarna visade Bruna Sidan Upp. |
 |
| Hmongfolk i traditionella kläder. |
Nästan nere i Mae Rim igen, lunch hos Beatles.
Ägaren Mr Jeab är själv musiker som trappat ner spelandet men håller musiken igång
via högtalare i sin spartanska restaurang.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar