Sevärdheter "my way" på cykeltur

Vardagliga händelser och iakttagelser. Långt ifrån vackra vykortsbilder.

Första anhalten blev en tillverkning av cementrör, eller snarare påläggning av ett lager cement på stora cylindrar. Fascinerande att se hur de upprepade momenten rör för rör.

Nästa stopp var vätskepåfyllning i form av iste. Där byggde en man en fördämning i en kanal, oklart varför. Kanske ska det bli en, nu för tiden, så populär sittyta för öldrickare där de kan doppa fötterna i vattnet. Han får moraliskt stöd av flickvännen.

I samma vattendrag står en uttjänad(?) maskin som används att pumpa upp vatten från kanalen.

Jag hade fått i mig fika; kaffe och bakverk innan nästa "händelse".

Tro´t eller ej. Det är ingen bilverkstad utan en resaurang,

som också har sin serveringsvariant över ett vattendrag.

En nyupptäckt fint slingrande väg bland risfälten i San Sai´s rika vägnät hade ett smalt passage, där en ung grävskopemaskinist hade förtroendet att styra spakarna.

Nu siktade jag på templet med "Hell and Heaven Park".

Där brukar det alltid levereras något intressant.

Dek Wat (tempelbarn) hade fått lekkamrater i form av hundvalpar.

Abbotten kom förbi och jag frågade om det blir "Halloween" i år också. - Ja, om fem månader var hans tydliga svar. Efter de senaste Covid-19 utbrotten kan man bara hoppas.

Så här går det till dagtid i normala tider och så här på kvällstid.

 Fast food var jag inte intresserad av.

Definitivt inte av frigolit.

"Cyklistrestaurangen", nära de populära Flower Fields i Mae Rim blev platsen för min lunch, spaghetti bolognese. Därifrån, på hemväg, var det inte långt till det enormt populära området med restauranger i floden Ping.

Stormen med regn och blåst häromdagen rensade luften, som inte varit så god tidigare i år. Gröna värden på luftmätaren och alltså perfekt för årets längsta cykeltur, både distans- och tidsmässigt.