Samoeng-rundan är inte bara att flänga runt i kurvor och höjder för att kolla på utsikten. Guldkornen kan finnas vid sidan av eller längs mindre småvägar på någon sidoutflykt.
Eller vad sägs om kaffe i tjusiga Hillsborough English Country House. Det tidigare lilla mysiga kaféet var rivet och i väntan på en ny kafébyggnad som är under konstruktion serverades kaffe (och mat) i huvudbyggnaden.
Längesedan jag var i "Hobbit"-byn, (se första besöket för 8 år sedan). Det börjar komma igång igen efter de svåra Covid-19 åren. Ägarparet, pensionerade, är där på heltid nu och håller hela tiden på med underhåll. De fräcka huset, med a/c kan man hyra för 1.100 baht per natt. Garanterat lugnt och helt avskilt från omvärlden. Hela området är som ett gratis utomhusmuseum. Ingen servering vid tiden för mitt besök, men jag blev bjuden på vatten och en pratstund med konstnärliga ägarfrun.
Lunch vid yentafo yok lo i samhället Samoeng och vidare en avstickare på Rural road 4021. En väg delvis i uselt dåligt skick efter jordras och sönderkörda partier Mycket vägarbeten.
Men här fick jag ändå lön för mödan. Människorna som arbetade med att skörda ris på traditionellt sätt gav min glada tillrop. Med breda leenden och internt snack om en fotograferande farang jobbade de intensivt, knappt att jag kunde ta porträttbilder men några stannade upp för korta ögonblick.
En smal remsa ledde fram till området de skördade, en passage som också jag tog.
Hej-då bilden taget från ett högre beläget tempel.
Efter cirka 18 kilometer tog jag till höger vid en tvär trevägskorsning. Den vägen var inte mycket bättre, vid ett avsnitt körde vägmaskiner bort stora jordhögar efter ett väldigt ras.
Lysande! Verkar vara mest äldre som jobbar på risfälten. Gotte
SvaraRadera