Lugnet före stormen

Mc-tur i bergen blev avkortad och tur var det.

Hade tänkt åka upp mot Mae Kampong eller Tepsadej och Highway 118 tillbaka. Men som så ofta förr "kom det något i vägen".

Hamnade först i en workshop för thai i Ontai Farm och fick samma välkomst-set som deltagarna.

Dessutom en trevlig pratstund med en mogen kvinna som pesionerat sig efter 20 års guidejobb i Europa och ihop med dottern satsat på lokal business i sin hemtrakt.

Vid 11-tiden kom en ny grupp,

nu kineser som är vanliga kunder hos Ontai Farm.

Och vårat samtal fick avslutas.

Kvinnan hade förklarat vägen förbi hennes hus. "- In lane 7, go straight and you will reach main road at Mae On hospital."

Så småningom kom jag ut på den större vägen och fick snart syn på en "hägring". Kan det vara sant undrade jag. Där ute på vischan låg en supermodern anläggning med ett fräckt cafe - som var öppet, med sköna fåtöljer och air condition.

Varm capuccino och gott kokos-bakelse. Snart fick jag en stor hund som sällskap, liggande vid mina fötter. Ägarinnan sa att hunden inte alltid är vänlig mot besökare, jag var tydligen en good guy. Hon sa däremot att folk som eldar i skogen, och det sker varje natt här, är bad people. Att anledningen är jakt på små vilda djur och svamp för att äta och sälja bekräftade hon också.

De större djuren klarar sig dock, som denna boskap jag kom i närkontakt med - utan koskräck och utan teleobjektiv.

Nästa stopp var ett tidigare bekant tempel och  ingen överraskning förutom att de hade matservering i Naga Cafe med a/c. Passade på att svalka av och luncha efter en sväng bland allt "glitter" i tempelområdet.

Jo stormen. Jag åkte snabbaste väen hem, utan att veta om ett annalkande kraftigt regn. En timma efter hemkomst vräkte det ner en stormby med åska och regn som orsakade vissa små översvämningar. Sååå skönt och välkommet efter månader av torka och hetta.