Lampa, ränsel, kängor på.
In i Grottan skulle jag gå.
Ficklampa hade jag köpt på vägen dit. Ryggsäcken laddad med kamera, keps och vatten. Scootern fulltankad, jag skulle ju högt upp i bergen. Styrde mot Samoeng, förbi Hang Dong och Gömda Dalen. Vek av vänster på den kända men dåliga vägen till en Hmongby. Skyltar lockade med restaurang och kafé. Medvetet åkte jag förbi den första restaurangen, den finns ju kaféer uppe i bergen - och blomsterängar.
Men hmm, de båda kaféerna var stängda och blommorna var vissna. Vissen kände jag mig också, en kraftig förkylning var på väg att bryta ut (i skrivande stund, dan efter, bara knappt förmögen att göra detta inslaget i Bloggen).
Kaféet mitt i Hmongbyn.
"Ägaren är i Chiang Mai" sa en man i butiken intill,
och visade vägen upp till Grottan.
Efter en hiskelig rak, smal och brant betongväg
var jag uppe i ett magnifikt odlingsområden med vid utsikt.
Dirt road där uppe helt okey att köra på.
Blasten av majs.
Ett stort gissel och orsak till luftföroreningar om/när man eldar dessa rester.
Grottan heter Tanataen men någon vidare färd till grottan blev det inte, jag var nöjd med detta "scoopet". Och då jag körde ner till Hmongbyn kände jag att den smala vägen vill/vågar jag inte köra igen. Kanske haka på en organiserad tur, ett företag i stan kombinerar grottbesök med cykling till Ob Khan NP med trekking där som avslutning.
Jag fortsatte omvägen ut på stora Samoengvägen till KOM (King Of Mountain, som cyklister kallar krönet).
Två flickor lekte bland odlingarna och den ena var snabbt framme med tvåfinger-hälsningen.
Kaffe fick jag till slut på Elefin Farm and Camp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar