Kaffe, tomater, familjär gemenskap i avlägsen Hmong-by

Gott kaffe och så mycket mer. 30 kilometer hemifrån ligger Breeze Coffee, ett litet gulligt kafé uppe i bergen cirka 800 meter över havet (dalen i Chiang Mai ligger på 340 möh). Åkte dit i lördags i hopp om att komma ifrån den tryckande 38-gradiga värmen/hettan i stan men det var bara marginell skillnad. Ändå intressant med en liten utflykt och se folklivet vid butiken som är samlingspunkt intill kaféet.

Alldeles intill ligger en skola där några ungar lekte, vilket blev första fotostoppet.

 -"Nu ska jag dricka kaffe", sa jag. Då pekade en kille på några muggar som de lekte med  och menade att det är kaffe vi blandar. Jag fick aldrig se menyn som Hulken har utan drog mig till det mer drickbara kaffet, som för övrigt är utsökt gott.

Kaféet är öppet varje dag förutom söndagar då de går till kyrkan tvärs över vägen.

De flesta Hmong, liksom andra bergsfolk, är kristna.

Centralt i samlingspunkten är de minsta barnen, som många vill kela med.

 

På väg till kaféet hade jag sett folk arbete i ett av de många sluttande fälten. När jag passerade hemåt var de precis klara med förmiddagspasset innan lunch.

Scooter on the Beach, del 3 (av 3)

Ryktet gick att vattenkriget under Songkran skulle starta den 12 april, så jag åkte tidigt från Bang Boet tillbaka till Ban Krut. Kom fram till hotellet redan 09.30 och kunde checka in direkt.

 

De höll dock fast vid de tre officiella dagarna, 13-15 april. Och i diciplinerad ordning. Mest var det vattenkastande mellan de olika gängen som körde fram och tillbaka med sina flakbilar. Ville man inte delta så respekterades det, framför allt mot äldre faranger. Man höll också hårt på tiden, vid 12-tiden började det och klockan 18 varje kväll kom ordningsmakten in i karavanen och med högtalare förklarade att nu var det slut på det roliga.

Jag vågade mig därför iväg en förmiddag 20 km söderut till en härlig beach.

  På returvägen längs havet ordnade man andra lekar än vattenkrig.

Bland annat dragkamp och boxning på stången i vattnet

höll igång åskådarna med skratt och jubel.

Vid en annan lekplats gällde bollspel och picnic.

 

Utanför hotellet och klockan hade precis slagit 18

men glädjen höll i sig fast vattenkastanden var slut.

I Prachuap Khiri Khan åker jag alltid ut till de båda stora fiskepirerna,

Khong Wan och Ao Noi.

Scooter on the Beach, del 2

Vändpunkten på utflykten blev Bang Boet cirka 220 kilometer söder om Hua Hin, precis på gränsen mellan Prachuap Khiri Khan och Chumphon provinser.

En lugn och fridfull fiskeby och där jag också tidigare bott på samma ställe,  Bang Boet Bay Resort. Där blev det till och med ett dopp i havet, annars mest utflykter i omgivningen. Och två trevliga middagar med värdparet som svenske norrlänningen på Resorten tillagade.

Många hade tagit långledigt i samband med stundande Songkran och vid en liten strand intill Bang Boet Temple hade man turneringar både i beachfotboll och beachvolleyboll. Givetvis fanns det dryck och mat att tillgå.

 

Nog sammaslags fisk som svensken på Resorten gjorde strömingsflundra på en kväll.

 

Thailands största sanddynor ligger lite söder om Bang Boet, i Chumphons provins. Med trappor, 55 trappsteg, upp till utsiktspunkt och 80 trappsteg ner till havet. Det mest bestående intrycket av det besöket var en hiskelig träningsvärk i vaderna som höll i sig tre dagar.

 Jag föredrar att följa "den smala vägen".